Efter flera ansökningar om skyddsjakt, med regelmässiga avslag, kände nog länsstyrelsen att den dåliga publicitet dessa hundspecialister orsakade kanske inte var riktigt bra. Till slut så kom ett beslut om skyddsjakt. Men bara på en av dessa två vargar som specialiserat sig på att ta hundar.
Och när det nu visar sig att hundattackerna kommer att fortgå även denna höst, vill jag bara ställa frågan: Hur tänkte ni på länsstyrelsen i Gävleborg?
Trodde ni att den överlevande vargen skulle förstå att partnern blev skjuten för att de nog varit dumma och tagit hundar?
Varför beviljade ni inte direkt jakt på dessa bägge individer som uppenbarligen specialiserat sig på det mest hatade beteendet som ett rovdjur kan uppvisa, att döda våra familjemedlemmar?
Och varför använde ni inte er möjlighet att via helikopter genomföra skyddsjakten?

Ett skitjobb
I stället vände sig länsstyrelsen som vanligt till jägarna som fick göra skitjobbet. Många mils bilåkning, spårning, ringning mitt i vintern utan ersättning och dessutom med stora inskränkningar på hur jakten skulle genomföras.
Ett eget regelverk konstruerades som tydligt visade en stor brist på förtroende för de jägare som ställde upp. Jag hoppas jägarna tänker sig för nästa gång…

Problemet fortsätter
Och, hur tänker ni nu?
Hundspecialisten lever uppenbarligen och har med stor sannolikhet lärt upp sin partner. Och den kommer ju även att lära upp en eventuell valpkull. Hunddjur är ju mycket läraktiga.
Slutligen så vill jag framföra min personliga övertygelse – vargen är inte ond, den är bara en varg. Men med det följer problem som måste åtgärdas, och landsbygdens befolkning borde komma först.
Att bevarandesidan inte inser detta är beklämmande.
Håkan Semb
Ånge