Var i förvaltningen ligger skogsägarnas och markägarnas ansvar i att skapa kvalitativt foder till viltet?

Enligt paragraf 4 i jaktlagen, är det ett gemensamt ansvar mellan jakträttshavare och markägare att bevara de arter som tillhör landets viltbestånd, samt att sörja för skydd och stöd, att anpassa utvecklingen av stammarna till enskilda och allmänna intressen.

Skogsbolag och skogsägare

I dag är det jägare som utför enskilda intressenters intresse. Intressenterna är skogsbolag och skogsägare som genom att frångå jaktlagens skrivning att sörja för skydd och stöd för viltet, skapar ett ökat betestryck på produktionsskogen.

De ser inte till att det finns något naturligt foder. I stället täta skogar utan undervegetation.

En konkurrent

Jag hör ofta från stora markägare att kronhjortskötselområden måste bildas. Varför? Jo, därför att man vill skjuta bort mer kronvilt, som är ytterligare en konkurrent till deras ekonomiska intresse.

Jägarna är gärna med på att skapa skötselområden för kronhjort. Men inte för att man är så intresserad av att förvalta kronviltet. Ambitionen är att kunna skjuta troféer.

Aktiva val

Det vore intressant att veta hur många kronhjortskötselområden det finns, där det inte ens fälls kronvilt.

Kronviltet är ett ganska enkelt vilt att bestämma tillväxt och täthet på, då det är relativt homogent i sin reproduktion.

Det är dags att återupprätta betydelsen av viltförvaltning. Avskjutning är något annat.

Här kan jägarna göra aktiva val. Viltet behöver inte jägare som springer de ekonomiska intressenas ärenden.

Urban