Fredagen den 30 december 2016 – ett jakthistoriskt datum?

Det är lätt att dra alltför stora växlar på ett enskilt domstolsbeslut, och först i historiens ljus kan den saken bedömas fullt ut. Men dagens besked från Högsta förvaltningsdomstolen måste ändå betraktas som ett viktigt steg på vägen mot en förutsägbar, kontinuerlig och normaliserad vargförvaltning i Sverige.

Något som jägarna kämpat för i många år, och som nu – förhoppningsvis – nått fram till ett viktigt delmål.

Undvika cirkus

Förstå mig rätt: tilldelningen vid den kommande vargjakten är snålt tilltagen. Att 24 vargar i vinter får fällas i fyra län kommer inte att göra någon större skillnad i den mycket täta vargpopulation som i dag breder ut sig över landet.

Men HFD:s avgörande pekar ändå i en tydlig riktning: fjolårets jaktbeslut i Värmland var korrekt. Jakten borde ha fått genomföras. Att jakten stoppades i lägre instans var fel.

Högsta förvaltningsdomstolens beslut blir nu vägledande för framtida bedömning av jaktbeslut. Förhoppningsvis kan vi därigenom undvika den cirkus av överklaganden som de senaste åren legat som en våt filt över vargförvaltningen, och skapat frustration och osäkerhet.

Uthålligt arbete

Ära dem som äras bör: länsstyrelsen i Värmland har drivit ärendet i Högsta förvaltningsdomstolen, och med tanke på utfallet har man gjort det med ackuratess. Länsstyrelsen i varglänet Värmland, där behovet av en kontinuerlig och förutsägbar vargförvaltning kanske är störst i landet, har med övertygelse argumenterat för att de jaktbeslut man fattat också har tagits på korrekta grunder.

Svenska Jägareförbundets arbete i vargfrågan har varit enormt. De förtroendevalda och tjänstemän som drivit på i den här frågan under lång, lång tid har fått mycket stryk på vägen. De har utsatts för stundtals skarp kritik från vargvärnare (såklart), men också från jägarkåren.

Ingen hemlighet

Det är ingen hemlighet att den olösta vargförvaltningen har radikaliserat delar av jägarkåren. Frustrationen över att aldrig ”komma i mål” med förvaltningen har tidvis varit stor. Jägareförbundet har inte tjänat på vargkonflikten, vilket andra organisationer – på båda sidor i denna fråga – har gjort. Jägareförbundet har förlorat medlemmar, som anser att förbundet borde driva en annan, mera radikal, linje i vargfrågan.

Mot denna bakgrund är det mycket tillfredsställande att notera hur det långsiktiga och faktabaserade arbetet som Jägareförbundet drivit nu, förhoppningsvis, äntligen ger utdelning.

Många har nog tvivlat längs vägen, men till slut visar det sig att förbundets linje varit den rätta. Det är en seger inte bara för Jägareförbundets medlemmar, utan även för den svenska demokratin.

Förvaltning – inte utrotning

I vargdebatten, där anklagelser om åsiktsmotståndarens intentioner inte sällan bär överdriftens stämpel, händer det att vargvärnarorganisationer glömmer bort en viktig detalj. Nämligen att en majoritet av den svenska jägarkåren faktiskt ställer sig bakom en vargstam i Sverige.

Jägareförbundet, som organiserar cirka 150.000 av landets jägare, accepterar 150 vargar i landet. Jägareförbundet vill inte utrota vargen – man vill förvalta vargen.

Jägareförbundet har med tålamod och envishet drivit en linje som går ut på att vi ska ha vargar i Sverige, och att denna vargstam ska förvaltas – med jakt.

Därför är vargjakt också en synnerligen viktig faktor för att skapa acceptans för vargen, där den ställer till med besvär. Frustrationen över vargens negativa effekter dämpas om man vet att det kommande vinter blir jakt på ett antal djur i aktuellt område.

Svårsmält sanning

Om vargen ska ha en framtid i Sverige, så måste vi ha vargjakt.

Det är den för många svårsmälta sanningen i vargfrågan.

Därför är dagens beslut i Högsta förvaltningsdomstolen positivt inte bara för jägarna och övrig berörd landsbygdsbefolkning – utan även för vargen.