Oväld ska känneteckna den svenska ämbetsmannen, tjänstemannen.

Rättvisa, omutlighet, opartiskhet. Det är centrala begrepp i det oxenstiernska ämbetsmannaidealet, som varit en förutsättning för det framgångsrika statsbygget Sverige under snart fyra århundraden.

Axel Oxenstierna (1583–1654) var tjänstemannen som lade grunden för den svenska statsförvaltningen. Det var han som förutsåg att staten endast kan fungera om dess ämbetsmän agerar i enlighet med ovanstående. Han gjorde ämbetsmannahedern till norm.

Statens tjänstemän ska styras av regler. Inte av sina egna känslor. Inte av vilken släkt man tillhör. Därmed tog Oxenstierna ut kursen som styrde Sverige bort från klansamhällets sedvänjor och mot en modern stat.

Sverige är ett av världens minst korrupta länder, vilket i hög grad är ett arv efter Axel Oxenstierna och hans ämbetsmannamodell. Det har byggt Sverige starkt, och det finns därför mycket goda skäl att försvara och bevara detta ideal.

I samband med riksmötets öppnande avslöjades att 261 föregivet opolitiska tjänstemän i Regeringskansliet skrivit under ett upprop som skickats till myndighetens förvaltningschef. I uppropet uttryckte tjänstemännen oro för att en ny regering kommer att ”urholka värdegrund och policys inom mångfald och icke-diskriminering”.

I uppropet ställdes en intern värdegrundspolicy mot lag. Udden i uppropet var tydligt riktad mot Allianspartierna – och Sverigedemokraterna.

Det handlade om en uppenbart aktivistisk politisk handling, ett utspel med tydliga politiska förtecken, från ”opolitiska” tjänstemän.

Det är i mina ögon inget mindre än en ren skandal.

Förtroendet för den svenska statsförvaltningen är en viktig del av grunden på vilken vår nation och vårt välstånd vilar. Förtroende och tillit till statens myndigheter är helt avgörande för om ett samhälle är väl fungerande – eller om det inte är det.

När dessa rader skrivs är regeringsfrågan ännu höljd i dunkel. Men en sak är säker: Den regering som tillträder och underlåter att ta dessa 261 tjänstemän i nackskinnet blir själv medskyldig till att urholka medborgarnas förtroende för våra myndigheter.

Om inte detta skandalösa agerande får kännbara konsekvenser, är de ansvariga aktivt delaktiga i att underminera tilliten till Sveriges offentliga förvaltning.

Om opolitiska tjänstemän som befinner sig i hjärtat av den svenska statsförvaltningen – Regeringskansliet – kan agera på det här sättet utan konsekvens, varför ska då tjänstemän på andra myndigheter behöva anstränga sig för att upprätthålla ämbetsmannaidealet?

Hur ska vi medborgare kunna lita på staten om den ger sitt medgivande till dylika aktioner?

Myndighetssverige ska inte lägga sig i den politiska debatten. Det leder ofelbart till misstanken att det finns egna politiska agendor inom myndigheterna.

Jaktens värld är inte helt fri från myndigheters inblandning, om man uttrycker det försiktigt.

Tanken att det på dessa myndigheter finns tjänstemän med egna, jaktfientliga, agendor har slagit åtminstone mig vid ett antal tillfällen.

Om de anställda på Regeringskansliet kommer undan med det de gjort är det inte bara ett bevis på att tjänstemannaaktivism existerar.

Det är också ett bevis på att det sker med våra valda politiska företrädares samtycke.

Om så sker öppnar sig avgrunden under oss: Vad har nästa generation statstjänstemän för ideologisk hemvist och politiska mål?