När svenska politiker i början på 1990-talet drev på för att Sverige skulle gå med i EU, var Jägareförbundets tanke att begära undantag för sommarjakten på morkulla.

I ett pm som utfärdades av jordbruksdepartementet i september 1992, slogs det emellertid fast att ett undantag inte var nödvändigt. Svenska jägare skulle kunna fortsätta bedriva sommarjakt på sträckande morkullhanar.

Naturvårdsverket instämde i denna bedömning och i ett utskick från utrikesdepartementet till hushållen inför folkomröstningen 1994 hette det:

”Inte heller svenskarnas rätt att jaga kommer att förändras vid ett medlemskap.”

Det visade sig vara ett falskspel eftersom Naturvårdsverket redan före EU-inträdet börjat utreda vilka ändringar i jaktförfattningarna som skulle behöva göras.

Med hänvisning till fågelskyddsdirektivet ifrågasattes om sommarjakten på morkulla kunde fortgå i vårt land.

En märklig fråga att lyfta då Sverige redan tidigare skrivit under direktivet, utan att man då funnit några problem med att svenska jägare jagade morkulla veckan efter midsommar.

Dåvarande jordbruksminister Margareta Winberg (S), som var EU-motståndare och röstade nej i folkomröstningen, försatt inte tillfället att visa vilka negativa konsekvenser EU-medlemskapet förde med sig.

Redan i maj 1995 förbjöd hon sommarjakten på morkulla, med hänvisning till att EU inte tillät den, trots att man från Bryssel inte sagt ett knyst om saken.

Men sedan hände något – och det är av det nuvarande landsbygdsminister Peter Kullgren kan låta sig inspireras.

Margareta Winberg ersattes av Annika Åhnberg som återinförde sommarjakten på morkulla. En försöksverksamhet visserligen, men både 1997 och 1998 fick jägarna slåss med myggen för att få med sig en och annan kulla hem från skogen.

Åhnberg blev förstås hårt kritiserad för detta tilltag och naturligtvis anmäldes Sverige omgående till EU-kommissionen. I svaret till EU framhöll regeringen att jakten var begränsad, selektiv och kontrollerad och därmed inte bröt mot bestämmelserna i fågeldirektivet.

Som argument mot jaktformen framhölls inte bara EU, utan också att sträckjakten på morkulla inte hörde till de jaktliga traditionerna.

Något som fick jordbruksministern att i riksdagens talarstol hänvisa till beskrivningar av vårjakt på morkulla i August Strindbergs Hemsöborna från 1887.

Annika Åhnberg hann emellertid inte gå vidare med den utvärdering som skulle göras av försöksverksamheten, och kanske återinföra sommarjakten mer permanent. När Margareta Winberg återinträdde som jordbruksminister blev det ett blankt nej till jaktformen.

Men nu sopar andra kvastar på landsbygdsdepartementet, som det numera heter. Landsbygdsminister Peter Kullgren företräder ett parti som inför valet (kanske) framstod som det mest jaktpositiva av alla. Dessutom är Kullgren jägare.

Så här är ett förslag till en jaktreform som kan genomföras snabbt, som vore mycket positiv för jägarna och som skulle lyfta regeringens jaktpolitiska anseende efter att det blivit skamfilat av nya förbud mot bly i ammunition.

Leta upp Annika Åhnbergs gamla protokoll, och använd de argument som hon förde fram för 25 år sedan. Använd resultatet från försöksjakten och från viltforskningen som visar att sommarjakten på morkulla inte har någon beståndsreglerande effekt.

Visst, det lär bli ett ramaskri från SNF, WWF och SOF och från diverse politiska motståndare men sådant går ju att hantera. Anmälningar till EU likaså, för svaren om kommissionen skulle undra finns redan där.

För inte kan väl en jagande landsbygdsminister från landets mest jaktvänliga parti (?) vara sämre i en jaktfråga än en socialdemokratisk företrädare?