I vargdebatten missar man helt huvudfrågan: Varför ska vi ha varg?

I Finland fanns det inte i praktiken några vargar under en tid på över hundra år, efter att senaten på 1800-talet inte utan orsak inkallat ryska vargjägare för att utrota vargstammen.

Vad uppstod det då för problem? Inga alls!

Sedan kom EU med sina rovdjursdirektiv, som kan tolkas på olika sätt och som har lett till dagens situation med problem, som är helt självförvållade av människan, och till en uppslitande vargdebatt.

Tid och krafter läggs på tämligen onödiga saker i en värld med sinande resurser och ökande problem på många håll.

Polisens resurser

Utöver rädsla och andra olägenheter som vargen orsakar tillkommer kostnader: ersättning för rivna djur, vargstängsel, skolskjutsar, övervakning av vargstammens utveckling.

Ja, hela vargbyråkratin, som föder ett antal tjänstemän och emellanåt också belastar Polisens knappa personal, tar resurser i anspråk, som kunde användas till något viktigare.

Sjufalt fler

För vad är nyttan med att ha varg? Frågan kan även ställas gällande skarven. Råttor och möss bekämpar vi ju där de inte hör hemma.

Vargen kan inte reglera antalet älgar och hjortar – för det skulle det behövas sjufalt flera vargar – utan det sköter vi om genom jakt.

Den euroasiatiska vargen är inte utrotningshotad eftersom den förekommer i stort antal på norra halvklotet.

Viktiga bin

Vargens och över huvud taget vissa däggdjurs betydelse för den så kallade naturliga balansen är dessutom grovt överskattad. Mycket viktigare än vargen är vissa insekter och då i synnerhet bina.

För övrigt finns det inte, och har aldrig funnits, en bestående balans i djurvärlden. Arter har dött ut och vissa nya har brett ut sig, oberoende av mänskliga åtgärder. Naturen har funnits före människan och kommer sannolikt att överleva mänskligheten.

Onaturliga städer

Naturen klarar sig nämligen alltid i en eller annan form. Detta trots att människan har brett ut sig, röjt åkrar, börjat sköta skogar för att maximera avkastningen, dämt upp vattendrag.

Naturen klarar sig trots att urbaniseringen och samfärdseln har lagt under sig stora landområden.

Vi bör dock, för vår egen skull, alltid tänka efter hur vi gör. Men om vi börjar sätta naturen före människan så borde ju allt vad människan skapat återställas i ursprungligt skick.

Inga städer, inga odlingar – de är ju onaturliga.

Ekologiskt oförstånd

Mänskligheten står inför enorma utmaningar. Överbefolkning, brist på vissa råvaror, den allmänna miljöförstöringen genom erosion, nedskräpning, spridning av giftiga substanser och klimatförändringen hotar till slut människan själv.

Att i detta sammanhang ivra för varg i kulturbygder tyder på både ekologiskt och ekonomiskt oförstånd av stora mått.

Utslag av romantik

Varför vargen har fredats är obegripligt, kanske ett utslag av naturromantik.

Vad gäller vargskötselplanen så har man ju tydligen missat målet gruvligt, för nu har vargen brett ut sig till områden där den absolut inte hör hemma.

Byråkratin gör det mycket svårt att mota vargen i grind. Det är det som gör människor frustrerade.

En omöjlighet

Som jag ser det är samexistens mellan varg och människa i våra kulturbygder en omöjlighet.

Upplysning påverkar inte vargens beteende. Effektiva skyddsåtgärder kostar mycket och inverkar negativt på människors liv och leverne.

Om man är rädd för inavel vore det faktiskt mycket rationellt att skjuta av hela vargstammen i Norden, då det finns tillräckligt med varg i Ryssland.

Inga naturlagar

Hänvisa inte till EU-beslut. Det är länders egna tjänstemän, som verkställer besluten, delvis i eget intresse, som har orsakat dagens konfliktsituation.

Och minns att av människor stiftade lagar och förordningar inte är några naturlagar, utan kan och bör ändras, om det visar sig nödvändigt.

Jan-Erik Ingvall

Helsingfors