Man ska ”ta till vara, bevara och utveckla stövarrasernas specifika egenskaper och verka för tidsenlig jaktutövning”, står det på Svenska stövarklubbens hemsida. Texter med likartat innehåll finns för andra raser inom respektive klubb.

Vi har en av världens friaste jaktlagstiftningar som knappt innehåller några regleringar vad gäller hundanvändning. Bland annat får vi använda jakthundar som är lämpade för respektive jaktändamål och att jakt eller jaktträning med hund ska bedrivas på ett sådant sätt att viltet med hänsyn till hundens egenskaper inte utsätts för onödiga påfrestningar.

Höga krav

Att ha en lagstiftning så fri från regleringar ställer samtidigt höga krav på alla som på något sätt är inblandade i jakten att kunna säga ifrån när det blir fel.

Hundar är individer och den ena är inte den andra lik. Detta medför att man har hundar som kanske inte jagar rastypiskt eller också bara jagar hare eller räv. Det importeras utländska stövarraser som används till allt annat än både hare och räv.

Det ena behöver inte förta det andra och det är inget problem så länge det sker med etiken i första hand.

Så att det på något sätt skulle utgöra ett hot mot löshundsjakten har jag svårt att se, så länge man tar sitt ansvar och säger ifrån när det blir fel.

Större hot

Då ser jag ett större hot i det som man en gång i tiden tog fram för att utvärdera aveln, nämligen jaktproven som gått från att vara en avelsutvärdering till att bli en tävlingsform.

Det gäller inte bara en ras utan vi ser det återkommande bland flera raser och klubbar, när samma hundar dyker upp i flera mästerskap. Det är tävlingar på klubb- respektive distriktsnivå, det är SM och Nordiska mästerskap, kvinnokamper, och så vidare.

En tävling

När hunden gjort 30–50 starter på jaktprov handlar det inte längre om en avelsutvärdering. Inte heller om en tidsenlig jaktutövning.

Det har helt enkelt blivit en tävlingsform och det om något utgör ett reellt hot mot löshundsjakten.

Who let the dogs out