De senaste tio åren har debatten i vapenfrågan förts i ett allt högre tonläge. Allt sedan EU-kommissionen i svallvågorna efter terrorattacken på Bataclan i Paris valde att föreslå skärpningar av vapendirektivet som främst riktades mot halvautomatiska vapen, har delar av skytterörelsen slagits för att stoppa inskränkningar i sitt vapenägande. 

Inget slag

Problemet är bara att argumentationen från sportskyttarna till stor del baseras på att använda jägarna som argument för att försvara sina intressen.

Inte sällan kan man läsa eller höra argument som att inskränkningar riktade mot vapen som främst används inom exempelvis dynamiskt skytte, IPSC, och som nyligen har tillåtits för jakt skulle vara ett slag mot Sveriges samtliga vapenägare. Det är inte sant. 

Jakt som tidigare

Ett sådant förbud skulle kraftigt försvåra, för att inte säga omöjliggöra, utövandet av IPSC för civila i Sverige, men för den absoluta majoriteten av Sveriges jägare skulle det inte betyda något. 

Även om många sportskyttar också är jägare, är det få jägare som är sportskyttar som sysslar med exempelvis IPSC. 

Jakten skulle fortsätta utövas på precis samma sätt som den gjort i decennier, även om vapnen i fråga förbjöds. 

Skadligt för jägarna

Att sportskyttarna väljer att argumentera på detta sätt är förståeligt. Att göra sin nischfråga till en del av en mycket större fråga med bredare folklig förankring är ett klassiskt grepp i opinionsbildning. 

Allmänintresset är som bekant alltid starkare än särintresset och det är precis därför som sportskytterörelsen försöker göra frågan om vapen för IPSC till en fråga för jägarna. 

Problemet är att det är skadligt för jägarkåren att sammanblandas med denna grupp. 

Bestäm fot

Den folkliga acceptansen är långt högre för jakt, även om den i vissa kretsar är ifrågasatt, än den folkliga acceptansen är för civila skyttegrenar som vem som helst som deltagit i en stridsskjutning inser är just en stridsskjutning omgjord till sport. 

Utövarna av denna sport brukar i dessa sammanhang hävda att deras sport inte har något med det militära att göra, utan är en sport bland andra för att i nästa mening understryka att dessa skjutövningar är nödvändiga för totalförsvaret. 

Båda dessa påståenden kan inte vara sanna samtidigt. Sportskytterörelsen får nog bestämma sig för vilken fot den ska stå på i detta sammanhang. 

Förflyttning av fokus

Sammanblandningen av sportskytte och jakt är problematisk för jägarkåren av flera skäl. 

Att buntas ihop med en nischfråga som saknar bred folklig förankring undergräver jägarkårens förmåga att stå upp för vad som är avgörande frågor för jakten. Såsom exempelvis löshundsjaktens överlevnad och en rovdjurspolitik som inte utarmar våra viltstammar och orsakar rovdjurstagna hundar. 

Att frågan om vissa halvautomatiska vapen tillåts äta upp allt syre i debatten flyttar fokus från för jakten avgörande frågor samtidigt som vår röst försvagas.

Det är dags att jägarna slutar låta en liten grupp sportskyttar åka snålskjuts. 

Jägare & hemvärnsman