Vapenlagen, namnet till trots, handlar huvudsakligen om olika administrativa procedurer för hur man ska få vapenlicens för jakt, idrottsskytte eller samling. Vidare regleras hur landets över 600.000 vapeninnehavare ska förfara vid förvaring, överlåtelser och liknande.

Vapenlagen, med undantag för straffbestämmelsen, handlar över huvud taget inte om kriminellas hantering av illegala, oregistrerade vapen.

Vapenlagen reglerar dessutom endast sådana vapen som det går att få licens för. Krigsmateriel, såsom handgranater, omfattas inte av vapenlagen.

Ropen från politiskt håll att handgranater ska in i vapenlagen kommer av denna missuppfattning. Att inneha en skarp handgranat är och bör självklart vara förbjudet. Dock finns ingen idrott eller jaktform där handgranater används varför dessa inte ska blandas in i regelverket för älgstudsare, skidskyttegevär eller tävlingspistoler.

Inga licenser till kriminella

Vidare har vapenlagen nästan ingen påverkan på den kriminella hanteringen av illegala vapen. Kriminella bör aldrig få vapenlicenser. Brottslingar vill inte heller, av förklarliga skäl, ha legala och registrerade vapen därför att upptäcktsrisken vid brott ökar enormt.

Kriminella som begår brott med ett illegalt vapen döms dessutom sällan för vapenbrottet fullt ut. De döms för det brott som vapnet har använts till.

De som däremot riskerar att påverkas av en otydlig vapenlag är jägare och sportskyttar. Där behövs inte ens att något brottsligt skett för att människor ska råka illa ut.

Det har stått att läsa i tidningarna om hur jägare och skyttar åtalats för vapenbrott efter att ha missat att skicka in en blankett i tid eller för att ha missat att skriva en separat lånehandling för ljuddämparen vid utlåning av jaktgevär med påmonterad sådan.

I båda de nämnda fallen friades de åtalade men endast att bli åtalad för vad som i allmänhetens ögon ses som ett mycket allvarligt brott kan leda till stora konsekvenser – i det ena nämnda fallet ledde själva åtalet till att personens kontrakt med Försvarsmakten avslutades och han förlorade sitt jobb.

Smuggling och mord

De allra flesta är av uppfattningen att ett vapenbrott handlar om vapensmuggling, mord eller terrorism. Ytterst få känner nog till att vapenbrott idag ofta handlar om en felaktigt ifylld eller sent inskickad blankett.

Dagens vapenlag kan liknas med att läkemedelsutveckling skulle regleras i samma lag som narkotika. Därmed skulle det läkemedelsbolag, den apotekare eller den forskare i medicin, som gjorde misstag vid ifyllandet av blanketter, riskera åtal med samma brottsrubricering som en påkommen och gripen knarklangare.

I nämnda fall skulle de flesta direkt se det orimliga, men dessvärre är det den ordning vi har när det gäller vapen. Det är stötande mot det allmänna rättsmedvetandet att innehav av illegala, oregistrerade och skarpladdade kulsprutor åtalas enligt samma lagparagraf som när en jägare fyllt i en blankett på fel sätt.

En enkel lösning

Det finns emellertid en enkel lösning på problemet som gör det möjligt att rikta skarpare åtgärder mot kriminellas användning av illegala vapen, utan att man på köpet riskerar att jägare och skyttar som begår administrativa misstag behöver frukta allvarliga konsekvenser.

Skilj på straffbestämmelser rörande kriminellas hantering av illegala vapen och de administrativa bestämmelserna rörande de legala.

Den första delen som rör kriminell verksamhet borde ingå i brottsbalken medan den administrativa delen – som utgör den absoluta merparten av den nuvarande vapenlagen – döps om, exempelvis till ”Lag om tillåtna vapen”.

Vi vill därför uppmana regeringen att ge den pågående vapenlagsutredningen ett tilläggsdirektiv rörande en sådan uppdelning av lagstiftningen.

Roland Dahlman

Ordförande

Svenska Dynamiska Sportskytteförbundet