Sverigedemokraterna anser att en fortsättning av jaktlagsutredningen är av yttersta vikt för att en bra viltförvaltning ska få förutsättningar att effektiviseras och bli ännu bättre.

I debattartikeln Rasismen flödar bland rovdjurens vänner, publicerad på svenskjakt.se uttrycker Mathias Kristoffersson oro över ett hårdnat debattklimat runt rovdjur på sociala medier med uppmaningar till hatbrott mot samer. Det stämmer med våra iakttagelser, skriver fyra forskare vid Uppsala universitet och Södertörns högskola.

Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl anser att grova rasistiska uttalanden har ett bäst före-datum, men säger inget om upprepade liknande inlägg i nutid av företrädare för samarbetspartnern Nordulv. Det skriver samepolitikern Mathias Kristoffersson i en replik i debatten om vargvärnarsidans rasism gentemot mot samer.

Sveriges hjärta och motor, idyllen, landsbygden. Alla har vi sett vyn. De gröna fälten med betande kor, en ladugård med traktorer och folk i full rörelse. Det röda huset med den blågula vimpeln vajande i flaggstången.

Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl replikerar på Mathias Kristofferssons debattartikel ”Rasismen flödar bland rovdjurens vänner” och får direkt svar av Svensk Jakts chefredaktör Martin Källberg.

Allt har ett slut. Också ett jaktarrende som sträcker sig över flera decennier. Men nya tider och nya priser gör att vi nu måste upplösa jaktlaget.

Svenskjakt.se publicerade 9 mars debattartikeln Rasismen flödar bland rovdjurens vänner, där Svenska Rovdjursföreningen anklagas för att sprida rasistiska kommentarer på sin Facebookssida. Det är inte sant. Vi vill inte ha någon konflikt med rennäringen.

Den nationella förvaltningsplanens antydan att det behövs fler vargar är dåligt vetenskapligt underbyggd. Det skriver Dag Lindgren, pensionerad professor i skogsgenetik, i ett debattinlägg.

Jag står för en liberalare vapenlagstiftning. Dagens vapenlagstiftning är väldigt byråkratiskt och människor har inte rätt till att försvara sig och sin egendom.

Det är med stigande oro och förfäran jag har sett hur debattklimatet hårdnat i rovdjursdebatten. I sociala medier som administreras av Svenska Rovdjursföreningen och Nordulv flödar rasismen och uppmaningar till hatbrott gentemot oss samer, utan att någon gör något åt det.

Landsbygdsministern är ett offer för statsministerns förtvivlade ansträngningar att hålla ihop en regering som består av pragmatiska socialdemokrater och miljöpartister som inte vet vad ordet betyder.

Polisen måste omedelbart se till att de eftersöksjägare som inte ersatts för de eftersök de utfört får sina pengar omgående.

Hur ska Sveaskog kunna hålla jaktbara älgstammar om man inte anpassar sitt skogsbruk till viltet? Det är bara en av många frågor som det finns anledning att ställa efter jakt- och klövviltchefen Ronny Löfstrands svar på min debattartikel.

I en debattartikel kritiseras Sveaskog för att beskylla älgen för alla problem i skogen. Det är inte den synen och den värdering Sveaskog står för. Älgen svarar för stora värden biologiskt, ekonomiskt, jaktligt och upplevelsemässigt. För Sveaskog är älgen en värdefull resurs som ska samförvaltas med våra skogar.

Regeringen har beslutat att vargfrågan ska utredas igen. Helt uppenbart för att Miljöpartiet fått vika sig för Socialdemokraterna i de flesta av sina plakatfrågor, såsom förbifart Stockholm och kärnkraften. Vargfrågan får de som kompensation. Så cyniskt har statsministern resonerat, det kostar i hans kalkyl färre röster än de övriga plakatfrågorna.

De som menar att vapen med olika kolvmodeller är mer eller mindre farliga grundar sina åsikter på enbart okunskap.


Vi går från mångfald mot enfald, när en enda djurart tillåts förbruka stora resurser år efter år. Vargen fortsätter att skapa stor oreda i fårhagar och ända in i regeringskansliet, trots omfattande insatser.

Torbjörn Lövbom har i sitt svar på debattartikeln "Jägareförbundets vapenpolicy otidsenlig" naturligtvis rätt i att vi behöver reflektera över hur jakten påverkas av den icke-jagande allmänhetens ögon och förhålla oss klokt till det. Man ska dock inte överskatta betydelsen av om en gevärskolv har pistolgrepp eller inte.

Jägareförbundets vapenpolicy är otidsenlig och utgör ett hinder för en effektiv och etiskt invändningsfri jakt, skriver debattörerna Leif Häggström och Christer Mattsson. De får svar direkt av Jägareförbundets Torbjörn Lövbom som menar att det är viktigt att göra avvägningar mellan det jaktliga ändamålet, och hur samhället i övrigt uppfattar ett vapen.