Minst 13 gånger under de senaste 40 åren har Naturvårdsverket farit med osanning om vargarna bara för att lugna förtvivlade lantbrukare, jägare och boende som bor och verkar inom vargrevir. Förtroendet för verket kan inte bli lägre.

En ändring av och ett förtydligande i jaktlagen skulle på ett kreativt sätt hjälpa älgskötselområdena i deras adaptiva förvaltning av älgstammen. Genom det skulle också hotet om avregistrering undanröjas.

Man kan inte annat än förundras över miljöåklagare Åse Schoultz uttalanden i SVT:s Aktuellt på tisdagskvällen. Hennes roll som förundersökningsledare i jaktbrottmål kan efter dessa ifrågasättas.

Under en debatt i SVT Aktuellt hävdar miljöåklagaren Åse Schoultz att Svenska Jägareförbundet talar med kluven tunga. Hon menar att förbundet inte tydligt nog understryker ett avståndstagande emot illegal jakt.

När hyggena städas på ris och grenar tar man samtidigt bort skogens kompost som är så viktig för att få en riktig återbeskogning.

Att tillståndsbelägga och registrera laglydiga vapenägares magasin löser inga problem.

Vildsvin och vildsvinsjakt uppmärksammas, på goda grunder. Vildsvin orsakar stora skador för i första hand jordbruket. Däremot är jakten på säl föga eller inte alls uppmärksammad, och säljakt får ses som en udda företeelse. Inte heller uppmärksammas den skada sälen gör.

Jag jagar i de marker där Sveaskog nu ska öka avskjutningen av hondjur. En orimlig förvaltning i ett vargtätt område och där ingen vargjakt är i sikte.

Förstår inte skogsbolag och beslutande länsstyrelser att älgstammen kommer att så gott som utrotas om deras så kallade älgförvaltning får råda?

Vi trodde att myndigheternas hantering av Karl Hedin var något av ett rekord i maktmissbruk, till vi fick läsa om vad som hände i ännu ett påstått jaktbrottsärende i Dalarna. Där släpptes den regionala insatsstyrkan lös på misstänktas familjer, kvinnor och småbarn, som givetvis chockades svårt av det sanslösa övervåldet.

Det är inte bara Sveaskog som har åsikten att älgen är ett skadedjur som helst ska utrotas. Andra stora skogsbolag som Stora Enso och Holmen är av samma åsikt.

Sveaskog undviker på känt manér att svara på kritik som framförs mot hur det statliga bolaget drivit igenom bildandet av ett nytt älgskötselområde i Västmanland. Min kritik handlade definitivt inte om huruvida små eller stora skötselområden är bra för älgförvaltningen.

Jägareförbundet Västmanland anser det vara helt förkastligt att ett statligt bolag som Sveaskog kör över markägarna och jägarna lokalt på det sätt som nu sker i delar av länet. Vi ifrågasätter om det är förenligt med det uppdrag Sveaskog har som statligt bolag.

Bildandet av nya Färna älgskötselområde gynnar alla jakt- och naturintresserade i och omkring Färna i Västmanland. Det skriver styrgruppen för området i en replik på tidigare debattartikel där i första hand Sveaskogs agerande kritiserades.

Att Skogsstyrelsen de senare åren åter dragit igång en kampanj emot älgen har väl inte undgått någon. Detta är heller inte något nytt, liknande kampanjer återkommer med cirka tio års mellanrum, med skilda motiv till varför älgen ska utrotas.

Skogsstyrelsen är överens med flera av problembeskrivningarna i Jägareförbundets kampanj Rädda älgen, men delar av kampanjen är för ensidig, skriver företrädare för myndighetens viltgrupp i den här debattartikeln.

Att utnyttja kraftledningsgator till viltfoderproduktion är en utmärkt åtgärd. Tyvärr röjs de rena istället för att bli foderplats för älgen.

Jag har några kommentarer till Jägareförbundets kampanj Rädda Älgen. Det finns fakta som jag tycker bör framgå i debatten.

Sveaskog har under 2019 slagit sönder den lokala förankringen när det gäller älgförvaltning i västra Västmanland. Utan att kontakta berörda älgskötselområden och utan att ta hänsyn till deras stadgar, har ett nytt älgskötselområde på cirka 60.000 hektar bildats, Färna äso, med i huvudsak Sveaskogs marker.