Att skogsägarna kan acceptera omfattande viltbetesskador beror på att många av oss gillar älg och älgjakt eller har arrendatorer som gör det. 30 procent allvarliga skador innebär att skogsbruket till del kan hantera detta, genom att 30–35 procent av tallarna ändå vanligen gallras bort vid 35 års ålder. 

Under debatten om blyförbud har det sagts mycket om att det inte går att skjuta med stålhagel i många äldre hagelvapen. Men det riskerar också att bli kostsamt att anpassa andra typer av vapen.

REPLIK. Min åsikt är att dagens jägarutbildningar är mycket bra. Och nya jägare är förutsättningen för att vårt kulturarv ska leva vidare.

Republikanska partiet föreslår att en särskild myndighet för hantering och administration av vapenlicenser inrättas. Något som skulle vara en klok och efterlängtad reform.

Blivande jägare måste få lära att sig ta hand om fällt vilt, från urtagning till hängning och styckning.

Skriv en debattartikel och gör din röst hörd. Svensk Jakt når de flesta jägarna i landet och läses av såväl myndigheter som politiker.

SLUTREPLIK. Om Rovdjursföreningens ordförande i stället för att sprida ogrundade rykten tar reda på hur inventeringar går till och hur antalet lodjur fastställs, kanske vi slipper anklagelser om jäv mot seriöst arbetande naturbevakare.

REPLIK. När företrädare för Jägareförbundet säger sig vara nöjda med hur inventeringen av lodjur bedrivs, borde det väcka misstankar då förbundet vill ha så få lodjur som möjligt. Dessutom är det tillräckligt att inventera lodjuren vart sjätte år, om de inte förvaltas. 

Älgen är en nationalsymbol och med de långa jakttraditionerna ett av landets viktigaste vilt. Men har vi misslyckats i vårt arbete med förvaltningen? Ja, det får man nog säga.

Tittar vi tillbaka på hur vi förr i tiden samlades runt älgfrågorna finns det många erfarenheter vi kan använda i dagens förvaltning av vår vildsvinsstam. Vi behöver skapa ett frivilligt samråd på kretsnivå för vildsvinsförvaltningen.

Med Svenska rovdjursföreningens resonemang ska vi inte förvalta våra viltstammar utifrån fakta och kunskap, utan med det som passar den egna intressegruppen bäst. Man kan konstatera att det är en förening på villovägar.

REPLIK. Jägareförbundet utgörs av den enskilde medlemmen, inte någon annan. Den som klagar på att verksamheten är dålig måste också agera för att det ska bli bättre.

Varför ska jag vara med i Jägareförbundet Gävleborg? Vad får jag för mina pengar? Det är frågor jag ställer som medlem länsförbundet sedan många år.

Att minska vargstammen borde inte bli dyrare än de 250 miljarder kronor som den gröna omställningen inom Northvolt kostar innan det är klart, och då får vi i varje fall en vinst för landsbygdens folk. 

På Livsmedelsverket måste det ha stått helt stilla när man måste använda 20 år gamla EG-förordningar för att hindra charkuterier från att tillverka korv och göra andra charkvaror av jägarnas viltkött. Vad håller byråkraterna på med?

På den tid jag utbildade jägare blev det uppenbart en halvautomat i händerna på en tränad jägare var det bästa vid snabbt skytte.

Som jägare blir jag både bestört och förundrad av olika beslut om skyddsjakt som tas av myndigheterna.

Att bara göra lite dåligt är inte att uppfylla det väljarna förväntade sig. Det är motsatsen. Besvikelsen gentemot politikerna är enorm, över att jägarna blir uthängda som potentiella massmördare – och att inte ett steg tas i den riktning som utlovades före valet.

Efter vansinnesdådet i Örebro har en het debatt om AR-vapen blossat upp.
Riksdagspartierna skriker om förbud mot dessa vapen i ren förskräckelse. Vi som har varit med ett tag vet att mer är att vänta.