I stället för att säkerställa att befintlig lagstiftning följs, planerar regeringen och Sverigedemokraterna en exceptionell åtgärd med tvångsinlösen av tusentals privatpersoners jaktvapen. Detta är en extrem åtgärd, då äganderätten är en grundläggande demokratisk rättighet.

Den som planerar en massaker har inga svårigheter med att skaffa vapen. Illegala sådana finns i överflöd.

Vapen ska förbjudas och vapentillstånd ska kunna dras in. Hela tiden finns det en underliggande känsla av att det någonstans är jägarnas fel, det som hände.

Efter det fruktansvärda massmordet i Örebro tävlar nu politiker och opinionsbildare om att jaga laglydiga vapenägare. 

Den som planerar en massaker har inga svårigheter med att skaffa vapen. Illegala sådana finns i överflöd.

Att frågan om vissa halvautomatiska vapen tillåts äta upp allt syre i debatten flyttar fokus från för jakten avgörande frågor. Det måste bli ett slut på att en liten grupp sportskyttar använder jägarna som argument för att försvara sina intressen.

Efter den tragiska skolskjutningen i Örebro har den svenska regeringen aviserat planer på att förbjuda AR-15 för jakt. Detta trots att det framkommit att vapnet som användes vid dådet inte var av den typen. Gärningsmannen hade licens för fyra jaktvapen, varav inget var en AR-15.  

Efter det fruktansvärda som hände i Örebro finns risken att politiker och karriärsbundna chefer inom olika myndigheter väljer att visa ”handlingskraft” utan djupare analys.

Trots tidigare tydliga löften från regeringen och Sverigedemokraterna föreslås nu ett förbud mot alla halvautomater med förmågan att ta ”militära magasin”. De flesta jägare berörs inte direkt, men oavsett om man anser att kosmetiska detaljer ska styra eller inte, eller om halvautomater är lämpliga för jakt, bör alla vapenägare känna oro över sättet detta genomförs på.

På skjutbanan ser jag ofta gamla jägare som i mina ögon och påfallande ofta slarvar med vapenhanteringen. Kanske skulle de behöva ta en jägarexamen för att lära sig lite vapenvett.

Risken för att göra sig skyldig till en felskjutning är uppenbar, och när konsekvenserna blir så allvarliga att jägare mister sina vapentillstånd måste något göras. Till exempel kan jakttiderna på dovhjort justeras.

Tjänstemän och sälforskare på myndigheter och institutioner får styra över sälförvaltningen, oavsett vilka negativa effekter deras beslut har på havets ekosystem. Det är otroligt att regeringen inte agerar på alla larmsignaler om hur illa det går för både fiskbestånd och kustfiske.

Sverige har så mycket rovdjur att det är dags att släppa jakten fri. Det är omöjligt att utrota dem.

Svenskjakt.se berättar om Länsstyrelsens Skånes beslut om skyddsjakt i mörker på dov i flockar om hundratals djur. Det finns anledning att ifrågasätta hur skyddsjakten får gå till.

Efter att en jägare som felsköt en dovhjort, dömdes till 50 000 kronor i böter och fick sina vapenlicenser indragna, måste Svenska Jägareförbundet agera med alla tänkbara medel.

Samhället, jägarna och poliserna själva skulle tjäna på om det fanns mer kunskap om jakt och vapen inom myndigheten. Att göra jägarexamen till en del av polisutbildningen skulle få flera positiva effekter.

Inventeringssäsongen för stora rovdjur är i full gång och det är dyster läsning för hängivna jägare i Mellansverige. Vargstammens utveckling i Västmanland och södra Dalarna gör att löshundjägare helt tappat framtidstron. 

Polisens bedömning av den egna personalens slarv med vapen jämfört med hur man ser på jägare som gör något liknande är häpnadsväckande.

EU ställer om och Sverige följer med utan att inse vart det bär hän.
Allt görs byråkratiskt komplicerat, utan kompetens och konsekvensanalys, som tvingar på medborgarna högre kostnader utan mervärde. Detta inom ett område där tyckarna inte drabbas av sina stolliga förslag – jakten.