Under våren 2024 lyssnade jag på ett föredrag på min jaktvårdskrets årsmöte – som jag för övrigt varit ordförande för ett antal år – som handlade om risken att bli skjuten under jakt. Det slog mig att jägarkåren tar alldeles för lätt på säkerheten.

REPLIK. Jag blir upprörd av att veta att den kategori människor som håller landsbygden levande genom att bo och verka där måste flytta på sig på grund av höga arrendepriser för jakten. Är det ren girighet eller är det bara oförstånd som bidrar till en sådan sorglig utveckling?

Vapenutredningen som skulle innebära stora lättnader för oss jägare och skyttar missar tydligt målet helt. I stället för lättnader med till exempel uppdelad lagstiftning mellan illegala och legala vapen, enklare att byta in vapen och slopade femårslicenser för framför allt sportskytte så blev det precis tvärtom.

REPLIK. Det är inte tillräckligt att lägga sin röst i valurnan och sedan stå utanför mötesrummen där viktiga politiska beslut fattas. För att verkligen påverka och få vår röst hörd måste även vi jägare aktivt delta i det politiska samtalet.

På Svenskjakt.se kan man läsa att Jonas Kindberg, ansvarig för Skandinaviska björnprojektet, befarar att den svenska björnstammen, med den tilldelning som varit de senaste åren, skjuts ner för snabbt och att licensjakten kan var hotad inom tre år. Det kommer i stället att krävas ökade licenstilldelningar för att nå målet.

På senare år har vi märkt hur EU allt oftare tar beslut med stor inverkan på svensk viltförvaltning, skogspolitik och andra områden vilka påverkar förutsättningarna för jägare och människor på landsbygden. Vi socialdemokrater anser att utvecklingen hotar Sveriges självbestämmande som i högre grad behöver utgå från förhållanden i vårt land. Vi ska bestämma över vår egen rovdjurspolitik och jaktlagstiftning.  

Jag blir mörkrädd av att läsa listettornas svar på Svensk Jakts frågor inför EU-valet. Fem av de tillfrågade anser att EU ska styra över svensk rovdjurspolitik och att vargens skyddsstatus ska vara som hittills och inte sänkas.

REPLIK. På viltfattiga marker har Länsförsäkringars skogsbolag Hällefors Tierp skogar AB höjt priserna för jaktarrende med 300 procent. Det gör ont i hjärtat att se äldre jägare som jagat på markerna i över 50 år tvingas bort på grund av att de med sina låga pensioner inte längre har råd att betala för jakten.

Svenska Jägareförbundet stoltserar med sina eftersökstävlingar där man satsar betydande resurser på vad som kan ses som ett underhållningsevenemang snarare än en seriös jaktverksamhet.

Vi jägare och sportskyttar jagas av lobbyister som vill förbjuda våra jakt- och sportredskap. Om förslagen i utredningen En ändamålsenlig vapenlagstiftning blir verklighet drabbar många försämringar Sveriges vapenägare.

När vargen springer runt bland husen och i samhällen känner människor oro och ilska. Det kan inte vara naturligt och heller inte nödvändigt att ha vargen inpå knuten.

Gråsälen ökar i antal. Forskarna pekar ut jakt på säl som det kanske viktigaste instrumentet för att rädda fiskbestånden. Trots denna fakta väljer Naturvårdsverket att halvera tilldelningen på licensjakten för gråsäl och helt slopa jakten på knubbsäl och vikare.

I valrörelsen utlovade bland andra riksdagsledamoten Sten Bergheden (M), tillsammans med andra moderater, kristdemokrater, liberaler och sverigedemokrater enklare regler och ett starkare skydd för jägare och vapenägare i Sverige. Med förslagen i vapenutredningen blir det en total motsats till dessa löften om förbättringar och förenklingar.

REPLIK. Jaktarrendena i skogarna som ägs av ett antal länsförsäkringsbolag avviker inte från den generella prisbilden i Hällefors och Tierp.

REPLIK. Att bli utsedd till ledamot i en älgförvaltningsgrupp föregås inte av ett röstningsförfarande utan en nominering från intresseorganisationer och därefter ett beslut från länsstyrelsen om att man är utsedd. Ofta utser länsstyrelsen de som nominerats, men inte alltid, skriver debattören i en replik till en debattartikel där det demokratiska i processen ifrågasattes.

REPLIK. Riksdagen bestämmer över vargstammens storlek, inte Naturvårdsverket. Om vargar mot allt sunt förnuft skulle flyttas innebär det en enorm kostnad om många miljoner kronor av skattemedel. Denna summa gör enorm skillnad i sjukvården – inte i skogen.

REPLIK. När nu staten inte ens kan komma överens med sig själv om hur vargarna ska fördelas över landet, förstår jag inte varför någon jägare, och då i synnerhet representanter för Jägareförbundet, överhuvudtaget lägger sig i frågan om fördelningen av Naturvårdsverkets vargar.

Att älgstammen minskat kraftigt under senare år är väl känt genom att framför allt skogsbolagen drivit på för en alltför stor avskjutning inom många älgskötselområden.

Riksdagen har beslutat att vi ska ha 170–270 vargar i Sverige, någon Naturvårdsverket sedan fick till 300 djur (30 familjegrupper) för att hålla gynnsam bevarandestatus. Detta kan vi tycka vad vi vill om, men faktum kvarstår: vargen finns här och ska fördelas mellan två av landets tre rovdjursförvaltningsområden.