Just nu är det mycket, som driver runt i verklighetens malström.

En regeringschef som är avsatt med hela sin regering av riksdagen och nu rimligen funderar på hur han kan behålla sin taburett och sin utnämningsmakt.

Ett Jägareförbund som är skadskjutet, delat och befinner sig i skamvrån efter en uppvisning av förödande svaghet och inre stridigheter, när dess styrka behövs som mest.

En covid-19-pandemi, som gjort oss alla till eremiter under mer än ett års tid, där oron för att bli smittade och dö i virussjukdomen inte kan jämföras med något annat vi upplevt efter andra världskriget.

En klassiker

Till detta kommer, i min värld givetvis, den helt absurda situationen i Hedinfallet, som jag följt på nära håll, och skrivit om, under snart tre år vid det här laget.

I mars i år kom äntligen domen i Västmanlands tingsrätt, som helt friade de fyra åtalade. Det var väntat, men hur det gjordes väckte berättigad uppmärksamhet.

Domen är redan något av en klassiker för sitt sätt att tydligt och totalt underkänna åklagarens bevisning. Rätten ansåg bevisningen vara så svag, att de åtalade inte ens hade behövt försvara sig mot åklagarens påståenden, samt påpekade att åsikter aldrig kan ligga till grund för ett åtal i en svensk domstol.

En dom, som tingsrätten har all heder av och direkt pekar ut åtalet som obefogat.

En åklagare till

Då skulle väl detta elände äntligen vara klart och avslutat i god ordning?

Inte alls!

Trots bristen på bevis ens värda namnet, överklagade åklagaren Lars Magnusson ändå halva domen till Svea hovrätt. Den del där det påstås att Karl Hedin hade tänkt skjuta en varg, om han hade kunnat.

Ett överklagande som en överåklagare på Åklagarmyndighetens utvecklingscentrum med ett par rader, efter begäran om överprövning, fann att åklagare Magnusson hade fog för. Givetvis utan att ange vad detta påstådda fog bestod av.

Överåklagaren har vidhållit sin uppfattning och skickat ärendet uppåt i systemet till Riksåklagaren, RÅ, för slutligt avgörande.

Det ska bli intressant att se vem hos RÅ som ska sätta sitt namn under det beslutet.

I galen tunna

Det är ingen överdrift att påstå, att miljöåklagarna hos REMA och deras miljöpoliser i artskyddsgruppen hos NOA hoppade i helt galen tunna när de utan grund gav sig på Karl Hedin.

Att detta struntärende kostat mer att utreda än ett spaningsmord och kommer att kosta skattebetalarna ännu ett antal miljoner kronor – helt i onödan – inser vi alla när vi ser på situationen i dag.

Samtidigt säger sig polisen och domstolarna sakna resurser för att beivra riktiga brott! Hur går detta ihop?

Fler ärenden

Domen i en del av huvudärendet är överklagad och ska avgöras av Svea hovrätt, när den kan få tid för sitt avgörande. Kanske inom kort eller om ytterligare två år?

Utöver detta finns det i dag fyra olika ärenden under rättslig prövning, alla med grund i huvudärendets ytterst klandervärda utredning och olagliga ageranden från inblandade miljöåklagare och miljöpoliser.

En kvalificerad gissning är att det kommer att bli flera ärenden att utreda och försöka bagatellisera för myndigheterna.

Inget brott att utreda

Detta helt obefogade ärende skulle aldrig ha fått dras i gång. Det skulle inte heller fått fortsätta att drivas, när det snart stod klart för alla som kan tänka själva, att det inte fanns något jaktbrott att utreda och att miljöpolisernas och miljöåklagarnas ageranden baserats på lögner, från en person med en egen agenda.

Detta fortsatt mycket resurskrävande ärende är ett fult sätt att med samhällets alla tvångsmedel och till synes obegränsat med pengar bakom ryggen, hämnas på, trakassera och försöka skrämma en person, som i sin fulla rätt öppet framför sina åsikter, om en väldokumenterat havererad rovdjursförvaltning i Sverige.

Hur kan detta ske i rättsstaten Sverige?

Miljöpartiets aktivister

Det ska bli intressant att se om det politiska skydd uppifrån som dessa rättsväsendets dödgrävare måste ha känt sig ha under hela denna skådeprocess, kommer att finnas kvar om vi efter regeringskrisen får en ny regering, mindre beroende av Miljöpartiet och deras aktivister inom myndigheterna.

Framtiden får ge besked om detta men som jag sagt förut:

Så här kan vi bara inte ha det längre. Det går verkligen inte an!

Björn Törnvall