Detta är Sverige för mig! Utan detta blir det varken mat, öppna landskap, arbete eller ens liv utanför städerna.
Länge har bönderna brottats med sjunkande ersättning för sin producerade mjölk, dyrare diesel, strängare krav från myndigheter och även från samhället. Köttproducenter har hela tiden konkurrensen från importerat kött, från sämre förhållanden, men billigare produktion.
Det är en sanning, att svenska djur är de lyckligaste i världen! Inget land har strängare djurhållningsregler, och bönder drabbas ständigt då de hela tiden måste uppdatera sina stallar för att passa in i den standarden.
Men böndernas vardag är bara en del av svensk landsbygd.
Jag ser tillbaka på min egen uppväxt, dels på ett småbruk med lite grisar, kossor och några hönor. Pappa var så kallad månskensbonde. Mamma hade däremot ett hus bland åkrar och skog, utan djuren. Jag är alltså tvättäkta landsbygdsbo och har därmed också sett förändringarna som skett de senaste 20 åren.

Lanthandeln
När jag var liten handlade vi maten i en lanthandel. Åt på McDonalds gjorde vi en gång vartannat år. Vi åt svensk kyckling, svensk köttfärs och svensk fläskfilé.
Alla barnen åkte skolskjuts till den lilla skolan med cirka 100–120 elever.
Jag har varit jägare sedan jag var 15 år och har alltid varit intresserad av jakt med hund. Det är liksom det som är jakten för mig. Att få höra hundar jobbar med viltet, så som de har tränats till under hundratals år.
Det är imponerande att se en rutinerad älghund jobba och hur roligt den tycker att det är. Hunden förändras från den lugna, sovande varelsen från den stund de gröna kläderna och bössan plockas fram.

Vågar inte släppa
I min familj har vi både älghundar och drevrar. Unga hundar, med många års jakt kvar. Men vi vågar knappt släppa dem i skogen längre. Jaktsäsongen som passerade var en tid då man varje vecka läste om vargdödade hundar.
Det är vardagen idag. Ute på landsbygden lever vi i den så kallade idyllen. Men under ytan bubblar det! Bönderna går på knäna, man lever ständigt med hotet om nedläggning, både av skolan, affären och posten också för den delen, som tycker att landsbygden minsann borde klara sig med post tre dagar i veckan.
Vi betalar ett högre pris för elen. Det går knappt att åka bil längre med skatten på både bilarna och drivmedlet. Men tåget kan man ju inte heller ta. För kollektivtrafiken är inte vad den borde vara. Små hållplatser dras in, för att de boende i de lite större städerna ska spara fem minuters restid varje dag.

Protestera
Nedmonteringen har pågått länge nu. Det börjar bli hög tid för Sveriges landsbygd att resa sig! Att protestera mot det systematiska dödandet den utsätts för.
3 april är dagen Landsbygdsupproret kommer äga rum. Det är tiden för oss att stå samlade under en och samma flagg. För att visa att utan oss, är Sverige ingenting!

Sofie Rockmyr
Högboda