Baserat på vad som beskrivs kring personen som begick det förfärliga dådet, är tragedin främst att skylla på Polismyndigheten, som givit personen vapenlicens, och andra myndigheter som inte flaggat om hans avvikande sociala beteende.

Om det inte varit utåtagerande kunde det likväl resulterat i suicidförsök och då ska vederbörande absolut inte heller ha tillgång till vapen utan i stället få vård.

Politikerna tävlar

Vi är över 600 000 legala vapenägare i landet och den absoluta majoriteten är laglydiga, hederliga medborgare. Jakten och sportskyttet bidrar till sammanhang och tillhörighet och är därmed raka motsatsen till vad gärningsmannen står för.

Nu tävlar politiker om ytterligare styrning genom lagstiftning mot jägare, specifikt för att personen i fråga hade ”jaktlicenser”. Ska man följa den logik som politiker påvisar så borde dessa inskränkningar även tillämpas på sportskyttar och med samma logik borde även fordon och andra farliga föremål inskränkas.

Förebyggande åtgärder

Viktigt att komma ihåg är att det är den sjuka individen som dödar och inte redskapet. Hade personen inte haft tillgång till vapen hade det säkerligen varit ett fordon i hög fart eller något annat. 

Sjuka individers handlande bekämpas inte med mer lagstiftning mot laglydiga personer utan med förebyggande åtgärder, ett samhälle som bryr sig och myndigheter som agerar. 

Det är till syvende och sist ett misslyckande från Polismyndighetens sida som ansvariga för vapenlicenser samt från övriga myndigheter som inte fångat upp hans vårdbehov.

Lag hjälper inte

Man kan önska att vi hade sett samma politiska uppslutning och konsensus mot det grova våldet och illegala vapen i Sverige som vi nu ser mot att införa begränsningar mot laglydiga jägare. 

Slutsatsen är att det inte går att lagstifta bort galningar, det resulterar bara i verkningslös symbolpolitik som försvårar livet för laglydiga medborgare.

Fredrik
Jägare och sportskytt