En fungerande vargförvaltning förutsätter att människor har förtroende för den, biologin har i det fallet en underordnad roll. Det visar alla undersökningar. Tydliga långsiktiga mål som upplevs som rättvisa och som inte ständigt ändras bidrar till respekt för rovdjurspolitiken, även om man själv inte önskar ha varg på sina marker.

Trots det har Naturvårdsverket, som är ansvarig myndighet, aviserat att man avser att till EU rapportera ett högre referensvärde för varg än de 170–270 som riksdagen satt som intervall.

Naturvårdsverket hävdar nu att det krävs 300 vargar i Sverige för att stammen ska ha en gynnsam bevarandestatus. Man motiverar det med att två forskargrupper på ett vetenskapligt sätt har kommit fram till detta.

Vi menar att det är fel och att Naturvårdsverket inte klarar av att skilja på vad som är politik och vad som är biologi.

Beslut följs inte

För det första ska Naturvårdsverket som myndighet följa de beslut som riksdagen tagit. Riksdagens beslut innebär maximalt 270 vargar som referensvärde, men beslutet innebär också att 170 vargar är tillräckligt. Naturvårdsverket går nu i motsatt riktning, trots att det är uppenbart att det inte finns acceptens för ens 270 vargar i stora grupper i samhället.

För det andra beslutade riksdagen att vargkoncentrationerna till vissa län ska minska, av det ser vi ingenting. Inte ett enda län har fått minskad koncentration till följd av aktiv förvaltning. Naturvårdsverkets förslag innebär istället att koncentrationerna kommer att öka!

Naturvårdsverket förslag till nytt referensvärde saknar inte bara acceptens, det saknar dessutom vetenskaplig grund. Naturvetare har getts mandat att inte bara tolka EU-juridiken, de har dessutom fått möjlighet att bestämma Sveriges ambitionsgrad.

Det är oacceptabelt, odemokratiskt och direkt kontraproduktivt mot riksdagens beslut. Sådana beslut ska tas av våra folkvalda som vart fjärde år kan ställas till svars av väljarna.

En annan verklighet

I alla sammanhang anger Naturvårdsverket att Sverige och Norge förvaltar en gemensam skandinavisk vargstam. Men när det kommer till referensvärdet bortser man från biologin och hävdar att det finns en svensk vargstam, som måste bestå av 300 vargar.

Även det bottnar i forskargruppens förslag. För inte nog med att forskarna getts de folkvaldas roll i att bestämma antalet vargar, de har även beslutat om fördelningen så att Sverige ska ha 300 och Norge 40.

Men verkligheten ser annorlunda ut. Förra vintern fanns 410 vargar i den skandinaviska populationen (305 i Sverige och 105 i Norge), långt över de sammanlagt 340 vargar som forskarna föreslog.

Tydlighet avgörande

Det är mycket problematiskt att Naturvårdsverket inte klarar att skilja på biologi, juridik och politik, samt att hålla isär dessa storheter i beslutsfattandet. Det är därför viktigt att regeringen – som är ytterst ansvarig för rapporteringen av referensvärden till EU – åtminstone håller fast vid riksdagens beslutade 270 vargar.

Sett till att målet om minskade koncentrationer inte har uppfyllts borde man snarare besluta om ett lägre referensvärde för varg. Vargförvaltningen är komplex, den berör många människor, parter, myndigheter, regering, riksdag och EU.

Att vara noggrann, se helhet och visa politisk tydlighet är därför avgörande när nu referensvärden ska föreslås till EU.

Allt annat kommer att uppfattas som att vi blivit lurade igen!

Torbjörn Larsson

Ordförande, Svenska Jägareförbundet

Bo Sköld

Generalsekreterare, Svenska Jägareförbundet