Det senaste året har det skett ett arbete med att se över jakttidstabellen, och Jägarförbundets förslag är nu överlämnat till Naturvårdsverket.

Omarbetningen är behövlig, i och med att det var runt 20 år sedan jakttiderna senast sågs över. Bland annat har beståndet av många arter förändrats dramatiskt och det är uppenbart att det krävs viss förändring och anpassning.

Som exempel påverkar ökningen av säl och skarv direkt kustfisket i Östersjön.

Perfekt tid

Det finns många arter som har sin plats i jakttidstabellen – som ekorre, hermelin och snatterand – men som inte direkt berör alla Sveriges jägare. Det gör däremot jakten och förvaltningen av råbock.

Genomgången av jakttiderna är ett utmärkt tillfälle att harmonisera och möjliggöra vårbockjakt över hela landet, då våren är en perfekt tid för att förvalta bockarna inför sommarens brunst.

Majoritet sa nej

Jägarförbundets länsföreningar har fått säga sitt inför förbundets betänkande till Naturvårdsverket, men tyvärr har majoriteten av länsföreningarna sagt nej till vårbockjakt. Endast några län i norra delen av landet var positiva.

Varför? Kan det vara så att förbundets regionstyrelser består av en generation som är skeptisk till nya tag? Det kan ju knappast vara halten av becquerel som i dag är avgörande för om vissa län blir beviljade vårbockjakt.

Begränsat uttag

I många länder i Europa jagar man sedan länge bock på våren, oavsett Tjernobyl.

Många jägare anser att våren är ett ypperligt tillfälle att förvalta bockarna inför brunsten på sommaren, och det finns helt enkelt ingen anledning till att inte hela Sverige skulle kunna jaga vårbock.

Dels rör det sig om ett begränsat uttag, dels ger det en möjlighet att förvalta och ta bort ej önskvärda bockar inför brunsten.

Berör alla

Bockjakt är en fråga som berör alla Sveriges jägare och jag misstänker att majoriteten, likt mig, inte ens fått tycka till i frågan.

Så här en uppmaning till Jägareförbundet: genomför en direkt medlemsomröstning, och lämna ett justerat tillägg utifrån resultatet till Naturvårdsverket.

Johan Berglöf