Som i all forskning är vargforskare en brokig skara, ofta med vitt skilda åsikter. Det finns, efter vad jag förstår, genetiker på Stockholms universitet med åsikten att det behövs 10.000 vargar i Sverige för att undvika inavel.

Av denna brokiga skara forskare har Naturvårdsverket valt ut några som i komplicerade uträkningar bestämmer hur många vargar som ska finnas i Sverige.

Genetiken samt art- och habitatdirektivet styr hela vargförvaltningen. Någon större hänsyn till människor, näringar och landsbygd tas inte.

Inte heller tycks utebliven månghundraårig hävd av ängs- och hagmarker med många rödlistade arter bekymra vargförespråkarna, och tydligen inte heller flertalet naturvårdare.

Flera frågor

För att undvika inavel är självklart genetiken en viktig fråga.

Härutöver borde varje länsstyrelse (viltförvaltningsdelegation) avkrävas en konsekvensanalys vad det gäller vargförvaltningen, så att lokalt väl avvägda beslut tas i frågan om antalet vargar.

Mot bakgrund av den gamla sanningen Gynnar du en art, missgynnar du alltid en annan, behövs en bredare analys i frågor som:

• Hur påverkas våra ängs- och hagmarker av antalet vargar?

• Hur många hotade och rödlistade arter håller på att minska eller försvinna på grund av varg och därmed minskad eller utebliven hävd? Hur påverkas fårskötseln?

• Hur påverkas jakten och löshundsjakten, jaktens värde, markvärden och glesbygden? Hur påverkas människors oro av att leva i vargland?

• Vad kostar vargen? Vad är skäligt att vargen ska få kosta?

• Vad är naturvårdsnyttan med vår restpopulation av varg, ett av värdens vanligaste rovdjur? Eller som gubben sa: ”Va ä di bra te?”

Ett politiskt beslut

Art-och habitatdirektivet är otvivelaktigt något vi måste förhålla oss till. Först måste vi ändå bestämma oss för hur vi vill ha det och därefter får vi svaret på frågan, vad tvingas vi till?

Mot ovan beskriven bakgrund torde det vara självklart att ett samlat och väl genomarbetat beslut ska tas av våra politiker och inte av handplockade genetiker eller av aktivistiska tjänstemän på Naturvårdsverket.

Ny myndighet snarast

Med anledning av Naturvårdsverkets uppvisade attityd, att hela tiden obstruera i vargfrågan måste nu den av riksdagen beslutade viltmyndigheten snarast inrättas.

Utöver Naturvårdsverkets misslyckade vargförvaltning borde förvaltningen – eller icke-förvaltningen – av såväl säl- som mellanskarv vara skäl nog för att inrätta en ny viltmyndighet.

Bo Gustafsson

Valdemarsvik