För fyra år sedan i dag polisanmäldes min vän Karl Hedin av polisinspektören Anna Bergquist vid avdelningen för kulturarv- och citesbrott, hos Nationella operativa avdelningen, NOA.

Anmälan med diarienummer 5000-K401090-18 registrerades den 9 april 2018 klockan 10.46 i Polismyndighetens system RAR och avsåg Brott mot jaktlagstiftningen på okänd plats, Sverige.

I anmälans fritext angavs följande:

”Uppgifter har inkommit från trovärdig källa till polismyndigheten, där det framgår att det pågår jakt av varg och kungsörn i utpekade områden i Sverige. Brott mot jaktlagstiftningen (1987:259) grovt jaktbrott genom att döda särskilt skyddsvärd art både vanemässigt och i större omfattning. Se bifogade handlingar.”

Samma dag

Beslut om förundersökning fattades och inleddes samma dag av polisinspektören Benny Beutelrock, ställföreträdande chef för Bergquists grupp.

Christer Jarlås vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljöbrott, Rema, var den förste ansvarige miljöåklagare, som en vecka senare formulerade misstankarna mot Karl Hedin, ”förberedelse till grovt jaktbrott”, och åberopade lagrum, varefter han lämnade över ansvaret för utredningen till Rema-kollegan Lars Magnusson.

Mejl om advokat

Christer Jarlås har senare påstått att han därefter helt har undvikit att engagera sig i ärendet. Detta förefaller inte stämma, då han i ett mejl den 7 juli 2020 skriver till kollegorna i Rema, Lars Magnusson och Jörgen P. Lindberg, med kopia till Rema:s chef Kristina Falk Strand, och ondgör sig över Karl Hedins advokat Sven Severins idoga arbete för sin klient:

”Ämne: Vargmålet. Jag tycker Severin redan har gått långt över god advokatsed. Jag tycker hela Rema ska underteckna åtalet eller i varje fall minst två åklagare. Severins ständiga hot mot åklagare borde också bemötas. Det är inte OK. Först anmälan om olaglig avlyssning som hanterades mer än tveksamt av myndigheten och nu nya hot. En tjänsteman borde få backning av hela myndigheten.”

Fyra långa år

Ärendet har nu drivits av Lars Magnusson och hans huvudutredare Anna Bergquist under fyra långa år. Ett flertal välmotiverade polisanmälningar har inlämnats av Karl Hedin mot åklagarens och huvudutredarens ibland mycket märkliga handläggning av ärendet. Samtliga har lämnats utan åtgärd av olika kollegor inom Polismyndigheten eller Åklagarmyndigheten.

Inga bevis

Trots att åklagare Magnusson tidigt borde ha insett att den bevisning han menade sig ha inte skulle räcka, drev han ändå detta till en rättegång i Västmanlands tingsrätt. Domen den 19 mars 2021 klädde fullständigt av åklagarens argument.

Bevisningen höll så låg kvalitet att de åtalades försvar inte hade behövt höras, skrev domstolen i en ovanligt tydlig dom. Att man heller inte kunde dömas för sina åsikter i en svensk domstol klargjordes också.

Förlängde plågan

Åklagaren lät sig dock inte nöjas utan överklagade en del av domen till Svea hovrätt. Sannolikt för att ytterligare plåga Karl Hedin, åklagarnas utdömande av straff utan dom.

Sedan dess har Karl Hedin väntat på att hovrätten ska ta upp åklagarens överklagan och avgöra denna utan ny förhandling, endast på handlingarna från tingsrätten.

Något annat besked om när detta ska ske, annat än att hovrätten är överbelastad och måste ta prioriterade ärenden med förtur, har Karl Hedin inte fått. Kanske ska ärendet avgöras efter sommaren 2022.

Dränerar resurser

Att ett icke-ärende som detta kan få lov att sysselsätta ett antal miljöpoliser hos Noa, polisens nationella insatsstyrka, för gripandet av de misstänkta jägarna, flera miljöåklagare och försvarsadvokater under mer än fyra år, till kostnader som enligt Leif GW Persson överstiger vad det kostar att utreda ett spaningsmord, är helt absurt.

Vi hör ständigt myndigheterna säga att man inte har resurser för att kunna stävja den grova brottsligheten. Att detta veritabla struntärende kan få lov att dränera Polisens och Åklagarmyndighetens resurser, måste rimligen vara mycket svårt att motivera.

En hämnd

Ärendet, som staten nu drivit mot Karl Hedin i över fyra år, har inget med juridik att göra. Det är ett sätt att tysta och hämnas på en person, som har fräckheten och ryggraden att säga vad han tycker om den havererade rovdjurspolitiken i Sverige.

Ärendet följer den gamla devisen: Enom till straff, androm till varnagel.

Jag kan i dag på fyraårsdagen bara sammanfatta hela ärendet i en fråga till alla inblandade myndighetsföreträdare:

Skäms ni inte alls, för det ni gjort mot Karl Hedin?

Björn Törnvall