Att följa tjurens liv och leverne är verkligen trevligt. Han var väldigt diskret i somras, och jag såg honom inte på ett halvår. Men en kompis fick en stilig bild på honom med stora basthorn i ett vetefält, mitt på dagen.

Nu har han gått på samma rapsfält i tre–fyra veckor för att äta upp sig efter brunsten.

Tjurförbudet i tre år på Östgötaslätten är anledningen till att han finns. Med all sannolikhet har det inte funnits en sådan tjur här på slätten på minst 500 år.

På tolv år jagade jag inte själv här på gården, på grund av att jag såg älgstammens ytterst prekära läge. Under några av dem uppehöll sig Mr Big på mina marker under den intensivaste älgjakten, och jag gjorde inget för att få honom att gå någon annanstans, tvärt om.

Ont om hondjur

En vinterstam på stora arealer med en–två älgar per 1.000 hektar tycker inte jag är jaktbar. Vi har också en mycket tät biltrafik, vilken oftast resulterar i fler dödade älgar än den jakt som ändå bedrivs.

Inom vårt 14.000 hektar stora älgskötselområde har vi en del tjur. Cirka tio stycken. Men kor finns bara hälften så många, vilket är illa. Sex–sju kalvar har fötts i år.

Vi beslutade på älgmötet att ha hondjursförbud, men också kalvförbud i år. Tilldelningen på 14.000 hektar blev två tjurar, och de är skjutna.

När man har en svag älgstam kan man inte hålla på och skjuta en massa kalvar, men det framhåller nästan ingen bland de experter som ska gå i täten för en sund älgförvaltning.

Självklart är det ingen idé att ha stora fina avelstjurar som triggar tidig brunst i markerna om 50 procent av en hel årskull skjuts redan när de är fem–sex månader gamla, och när de flesta som trots allt blir fjolingar fälls då.

Av tio födda älgar kanske bara en till två når reproducerande ålder. Eller ingen…

Vi skjuter bara små kalvar med vikter under 50 kilo. Resten behövs verkligen om det ska finnas något alls att jaga.

Naturligtvis kan man inte överföra mitt resonemang rakt av till en mer normal älgstam, som förvaltas på ett annat sätt.

Tidig brunst

Jag förstår inte varför de flesta jaktlag jag känner till inte är rädda om de tjurar som visar fina anlag när de når åldern tre år plus. Kommer det en tiotaggare eller liknande så skjuts den ofta saklöst. Trots allt snack om att det behövs vuxna tjurar i stammen.

Vår Mr Big var inte fullvuxen förrän vid sex års ålder, det såg vi tydligt. Det är vid den åldern tjurarna kanske kan börja komma in i aveln i en naturlig älgstam. Sedan kan de vara i god form i minst sex år till, sannolikt längre.

Vid den åldern är tjurarna väl kända av samtliga hondjur på trakten, och de känner själva till var de olika stamkorna håller till.

Brunsten blir tidig med tidigt födda kalvar, vilket är ett bra mål med förnuftig älgvård.

Mer nytta

Men som det verkar vill de flesta inte ha det så. Kommer en halvvuxen tjur måste den dö så fort som möjligt. En anledning är att man ofta har antal taggar i kronan som visst urval, istället för mera relevant utlägg och antal taggar i framskovlarna, som är vanligt i Nordamerika.

Mr Big är en fantastisk symbol för vårt projekt Älgvård på Östgötaslätten, och mycket mera värd i skogen än i frysboxen. Garanterat gammal och seg, näst intill oätlig. Inte alls uppskattad av resten av familjen om man skulle råka komma hem med honom.

Varför då göra sig omaket med en massa jobb, och sedan få ovett eller sneda blickar från familj och vänner, när tjuren gör så mycket mera nytta i skogen och i vårt fall på slätten. Till stor glädje för både jägare och andra naturvänner. Varje möte med en vuxen älgtjur är en härlig upplevelse.

Gunnar Kjellin

Brunneby, Borensberg

Östergötland