Älgspillningsinventering – alltid aktuell i älgförvaltningen. Foto: Kenneth Johansson
Ett önskvärt framtidsscenario är att inventering av älgstammens storlek och betesskador görs av oberoende inventeringsexperter, anser Carl Dahlöf, Hovås.
Organisationen för den nya adaptiva älgförvaltningen är uppdelad på en myndighetsdel och en jägare- och markägardel. Myndighetsdelen har en tydlig hierarkisk uppbyggnad (regeringen, Naturvårdsverket, länsstyrelserna och viltförvaltningsdelegationerna) medan jägare- och markägardelen enbart består av älgförvaltningsområdenas (ÄFO) älgförvaltningsgrupper och tillhörande älgskötselområden (ÄSO) med ingående jaktlag.
Varken Svenska Jägareförbundet eller Jägarnas riksförbund ingår i organisationen, vilket kan tyckas anmärkningsvärt.
Det allmänna intrycket på älgskötselnivå, så här sex år efter att den nya älgförvaltningen implementerades, är att kunskapsnivån hos länsstyrelsen varit låg, rollfördelningen oklar, kommunikationen knagglig och att det varit svårt för jägarrepresentanterna i viltförvaltningsdelegationen att få gehör för sina synpunkter.
Hittills har älgskötselområden godvilligt och efter bästa förmåga försökt tillgodose länsstyrelserna och älgförvaltningsgrupperna med uppgifter från älgobs och spillningsinventering, men med varierande kvalitet.
Det finns de som hävdar att spillningsinventeringen är ett obligatoriskt uppdrag för ett ÄSO, men i princip är det en helt frivillig anmodan.
Det ena skälet till detta påstående är att det i Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om jakt efter älg och kronhjort (NFS 2011:7) inte explicit framgår att spillningsinventeringen är en för ÄSO obligatorisk uppgift.
Det andra skälet kommer av att medlemskapet i ett älgskötselområde är helt självvalt.
Mot denna bakgrund är det intressant att läsa Naturvårdsverkets svar (2017-12-18) till Länsstyrelsen i Halland på förfrågan om ett engångsbidrag ur Älgvårdsfonden till att utföra spillningsinventering kan inräknas i viltvård (218-8588-17).
Generellt delar Naturvårdsverket länsstyrelsens bedömning att ett engångsbidrag ur Älgvårdsfonden till att utföra spillningsinventering är möjligt, men man gjorde två intressanta påpekanden. Dels kräver Naturvårdsverket en ansökan till länsstyrelsen innan utbetalning kan ske från Älgvårdsfonden, dels framhåller Naturvårdsverket att inventeringar ska utföras och sammanställas på ÄFO-nivå istället för på ÄSO-nivå.
Det är första gången som jag ser detta och jag är osäker på hur direktivet ska tolkas.
Ska älgförvaltningsgrupperna själva ge sig ut och göra spillningsinventeringarna (de har ju betalt), eller rör det sig om att Naturvårdsverket vill kvalitetssäkra spillningsinventeringen? Om det är det senare alternativet som avses så stödjer jag det till fullo.
Ett bra framtidsscenario vore om både inventering av älgstammens storlek och betesskador kunde göras av oberoende inventeringsexperter.
Ansvaret kunde i linje med Naturvårdsverkets direktiv vila på älgförvaltningsgrupperna som med medel sökta från till exempel Älgvårdsfonderna kunde finansiera att en årlig spillningsinventering utförs inom älgförvaltningsområdena med hjälp av inhyrda inventeringsexperter.
Carl Dahlöf, Hovås
Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se
Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.
Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.
