Skogsbruk och myndigheter måste nu ta ansvar för att rädda den svenska nationalsymbolen, skriver debattören. Foto: Ingemar Pettersson
Frågan vem som tar den sista älgen är mer aktuella nu än någonsin tidigare, även om älgen har varit utrotningshotad historiskt. Då, på grund av en svältande landsbygdsbefolkning. I dag består hoten av aktivister i många skepnader, där inte minst myndigheterna spelar en aktiv roll.
Betydande delar av våra skogar ägs av privata skogsägare. Andra stora skogsägare är svenska staten, stiften samt skogsbolag. Samtliga skogsägare är i varierande omfattning beroende av ekonomisk lönsamhet.
Lönsamheten påverkas naturligtvis av älgarnas bete på skogen, men meningarna går isär om hur mycket.
Jag har verkat inom det ekonomiska skogsbruket under en stor del av mitt vuxna liv, och har min bild av älgens betydelse i sammanhanget.
Att ensidigt koncentrera sig på skadorna, utan att också ta med uppsidan av älgförekomst samt vad man som skogsägare kan förbättra, blir enfaldigt och föga framgångsrikt.
Nu befinner vi oss i ett läge där alla inblandade måste bestämma sig om älgen ska var kvar eller om rovdjur och byråkrater, blandat med ekonomer och balkongbiologer, ska tillåtas att utrota den.
Det kommer att krävas seriösa och välgrundade beslut om hur mycket älgen får kosta i skador på skog, när lämpliga åtgärder på fodersidan analyserats.
Vargen och övrig rovdjursförvaltning måste regleras i förhållande till älgens vara eller icke vara. Här måste aktivismen ersättas med vetenskap, och balkongbiologerna vingklippas.
Skogens konung är en nationalsymbol och älgen har ett värde av stora mått, inte minst för turistindustrin, men även för många företag.
När allmänheten inser att älgen är utrotad, skulle inte jag vilja vara en av de medskyldiga. Företagen som tillverkar och säljer produkter från skogen skulle bojkottas av breda massor.
Vän av ordning protesterar naturligtvis och påstår att det här scenariot är vida överdrivet – inte är älgen på väg att utrotas.
Men som jag och många med mig inser är det en fullt möjlig utveckling, om inget drastiskt sker inom både skogsbruk och rovdjursförvaltning, då nuvarande älgstam inte kommer att räcka till för både varg och människa.
Så frågan är, vem tar den sista älgen, om inte skogsbruket och myndigheterna reagerar: jägarna eller vargen?
Jag personligen skulle hellre skjuta den sista älgen till människoföda, än att föda den olagligt inplanterade vargen.
Jan Eriksson
Skriv en insändare – högst 3 000 tecken inklusive mellanslag – och mejla den till
debatt@svenskjakt.se
Tänk på att uppge namn och adress, oavsett hur du signerar insändaren.
Svensk Jakt publicerar normalt sett inte debattinlägg som publicerats av andra tidningar.
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.
