Jakten är något som engagerar de flesta, oavsett om de jagar själva eller inte. Det är måhända inte underligt – det handlar trots allt om förvaltningen av våra vilda djur – men i vissa fall är engagemanget bekymmersamt.

Huvudregeln måste vara att beslut ska fattas så nära de människor som berörs som bara möjligt, och då är det inte hållbart att vare sig staten eller EU sitter på för mycket av makten.

Ett av de senaste exemplen är EU-kommissionens missnöje med den svenska licensjakten på varg – man ifrågasätter om jakten verkligen är förenlig med att skydda den svenska vargstammen, som hotas av såväl geografisk isolering som av inavel.

Bekymmersam inställning

Inställningen är bekymmersam; inte bara för att det effektivaste sättet att öka den genetiska spridningen bland svenska vargar är att just ”skjuta isär” alfapar så att revir kan delas upp och nya par bildas, utan också för att man ger uttryck för att det är centralmakten som ska bestämma och inte de människor som lever nära vargen.

Även nationellt finns det dock tendenser till maktkoncentration i jaktfrågan. Främst rovdjursfrågor tenderar att hamna på dagordningen på Helgeandsholmen i Stockholm snarare än bland de som berörs som mest av dem.

Ett samhälle där allt med makt hamnar allt längre från de människor som berörs av den är inte långsiktigt hållbart. Inte bara för att besluten i sig riskerar att bli felaktiga, eftersom de inte fattas med direkt grund i den verklighet de handlar om, utan också för att respekten för lagar och förordningar minskar i takt med att inflytandet försvinner.

Då växer istället egna normer fram, ofta i strid med de som lagstiftaren lägger fram, med det oundvikliga resultatet att människor hamnar i kläm.

Måste byggas underifrån

Det gäller självklart inte bara jaktfrågor, utan så gott som allt i samhället. Utgångspunkten måste återgå till att vara människan själv, och inte de som lyckats skaffa sig makt.

Ett samhälle byggt underifrån, där man har en möjlighet att faktiskt påverka sin egen situation, kommer också leda till mindre polariseringar och fler kloka överenskommelser.

För att komma dit krävs dock en hel del politiskt mod. Att Centerpartiet och CUF kämpar i vargfrågan är tydligt, men krut behöver läggas på fler plan.

Bara då har vi en chans att faktiskt skapa ett samhälle med respekt för varandras verkligheter där också jaktpolitiken blir balanserad och inte en kamp mellan slagord och EU-institutioner.

Hanna Wagenius

Förbundsordförande Centerpartiets Ungdomsförbund