På den tiden då avskjutningen reglerades främst genom jakttidens längd var det en annan sak, men den tiden har vi tack och lov lämnat bakom oss sedan länge.
Då och då höjs även röster att vi bör begränsa kalvavskjutningen. Om vi vet hur den älgstam vi har att förvalta är sammansatt så vet vi också att:
• Ska stammen förbli oförändrad så kan vi inte skjuta fler älgar än vad som föds.
• Om vi vill öka kvaliteten på stammen bör det skjutas fler kalvar än vuxna djur.
• Genomsnittsåldern på vuxna handjur bör generellt ökas.
• Ingen älgstam i världen har skjutits sönder genom för hög kalvavskjutning.

Osäker reproduktion
Men, vet vi verkligen när jakten börjar hur stor vår älgstam är? Olika, mer eller mindre raffinerade och/eller dyrbara, metoder finns för att inventera älgstammen. 
Men ingen av dessa tar hänsyn till hur tillväxten varit, det vill säga hur många kalvar som fötts och överlevt fram till jakten. 
Man utgår från att reproduktionen i förhållande till antalet älgar i vinterstam i stort sett är konstant. Det är den inte. 
Reproduktionen varierar kraftigt från år till år. Det finns flera hypoteser om orsakerna till detta men sanningen är att ingen vet.

Äldre förstagångsföderskor
Till detta har på senare tid lokalt uppstått ett annat problem – hondjur som föder sin första kalv som tre- eller fyraåringar i stället för i tvåårsåldern, vilket är det normala. Även här finns olika hypoteser, men ingen säker orsak har lagts fram.
Varför inte i stället tillämpa en reellt adaptiv förvaltning? Se till att före varje vuxet djur som fälls så ska det skjutas minst en kalv. Resultatet blir att om det finns färre kalvar, så skjuts också färre djur. Kalvandelen i avskjutningen blir alltid över 50 procent. 
Könsfördelningen i vuxenavskjutningen förutsätts ha beslutats före jakten startar och jägarna förutsätts kunna skilja på han- och hondjur och mellan kalv och vuxen.

Få fiender
Älgstammen har till skillnad mot småviltstammarna (vid sidan av vargen) få naturliga fiender. Det är genom jakt som stammen regleras. Ett stort ansvar vilar därför på oss jägare.
Javisst, vi kanske måste släppa förbi tolvtaggaren och lyfta på hatten och vänta på en kalv i stället.
Vi har en gedigen forskning om älg att stödja oss på. Ta fasta på den. 
Det finns trots all forskning fortfarande många obesvarade frågor kring älgen. Låt oss tillsammans med forskarna räta ut frågetecknen.
Men, är vi som jägare mogna att ta ansvaret för att adaptivt förvalta vår älgstam?
Jag tror och hoppas det.
Olle Z Hæggström
Uppsala