Så har vi nu för tredje gången passerat årsdagen av det i Karl Hedins ”Västmanlandsfall” magiska datumet 26 oktober. Utan att detta verkliga struntärende ännu avslutats juridiskt.
Nu är det över tre år sedan som Polisens nationella insatsstyrka slog till mot Karl Hedin och några av hans anställda. Detta efter att de på helt felaktiga grunder anhållits av REMA:s kammaråklagare Lars Magnusson, i nära samarbete med Nationella operativa avdelningens artskyddsgrupp hos polisen.

Nya uttryck

Sedan dess har spaltkilometer skrivits om ärendet och de många olagligheter som avslöjats i utredningens handläggning.
Nya uttryck har myntats: ”När vi medborgare bryter mot lagen ska vi straffas, när myndigheterna gör det ska lagen ändras”, ”Den ende som inte har gjort något olagligt i detta ärende är Karl Hedin!” och ”Hur kan polisen lägga så oerhört mycket pengar på detta struntärende, när de inte har råd att utreda riktiga brott?”
Samtliga citat baserade på en mängd trista erfarenheter efter vägen.

Tid att röja upp

När ärendet efter mer än tre år verkar närma sig sitt juridiska slut, väntar vi bara på att Svea hovrätt ska avgöra åklagare Magnussons överklagande av ena halvan av den friande domen i Västmanlands tingsrätt.
Då kommer tankarna på vad som måste göras, och kanske framför allt av vem eller vilka, för att röja upp i denna havererade del av rättssystemet?
Röja upp så att nit och oväld åter blir ledord, i stället för politiskt färgade uppfattningar hos dagens för jaktbrottsutredningar ansvariga miljöåklagare och miljöpoliser.

Klarar inte ansvar

Den första prioriteten måste rimligen vara att befria dessa organisationer från det ansvar de inte klarar av att axla.
Riksdagsbeslut har tillkännagivits till regeringen om, att återinföra tjänstemannaansvaret och flytta jaktfrågorna från Naturvårdsverket till en ny myndighet. Starka önskemål finns även om att befria Polismyndigheten från den betungande vapenlicenshanteringen.
Alla dessa förslag är på förekommen anledning och med bärkraftiga motiveringar. Många engagerade röster vill även se att riksdagen bättre bevakar och kontrollerar att demokratiskt fattade beslut verkligen efterlevs av regeringen och dess ansvariga myndigheter.
Högst motiverade påpekanden även det!

Måste bytas ut

Att ett antal tjänstemän på olika poster inom statsförvaltningen, med egna från majoriteten avvikande agendor, måste bytas ut är självklart.
Att säkerställa ett oberoende rättsväsende är en grannlaga och mycket viktig uppgift för den som har eller får den politiska makten.
Men frågan är ändå, om inte kraven på en förändring av den havererade situationen kring hur jaktbrott i dag utreds och beivras, som vi tyvärr sett på senare år, måste komma inifrån.
Från den majoritet av plikttrogna och hårt arbetande tjänstemän – domare, åklagare, poliser och andra – som i dag upplever att de orättfärdigt träffas av minskande förtroende och tillit, hos sin uppdragsgivare allmänheten. Trots det goda arbete de flesta faktiskt uträttar.

Mest kapabla

Dessa tjänstemän vet vilka syndarna är. De är säkert också de mest kapabla att ställa de nödvändiga kraven inom sina respektive organisationer, för att få ett slut på pinsamheterna.
Det är dessa många hårt kämpande ”arbetare i vår gemensamma vingård” vi alla måste stödja och uppmuntra, till att även ta på sig den viktiga uppgiften att rensa upp i det oönskade moraset kring jaktbrottsutredningarna.

Kontrollerade jägare

Jägare är inte kriminella människor och jaktlag är inte kriminella organisationer. Bara tillståndsplikten för att få inneha jaktvapen, gör dem till en av de mest kontrollerade och övervakade grupperna i samhället.
Brott med användande av jaktvapen är dessutom extremt sällsynt, visar all forskning.
Det ökande misstänkliggörandet vi ser i dag av jägare som grupp, är därför mycket svårt att förstå och förklara rationellt.

Bristande kunskaper

De förslag till ökade möjligheter för hemlig avlyssning av grovt kriminella organisationer som nu utreds må vara önskvärda och motiverade. Men de måste begränsas så att lagen inte ännu enklare kan missbrukas av myndigheterna mot jägare eller andra innehavare av legala vapen.
Något vi tyvärr sett i flera fall på senare år. Sannolikt grundat i nuvarande ansvariga myndigheters bristande kunskaper om jakt, oförmåga att utreda jaktbrott och förutfattade negativa meningar om jakt och jägare i allmänhet.

Björn Törnvall