Inför jaktåret 2012–2013 infördes den nya älgförvaltningen i Sverige där jaktlag och viltvårdsområden ska införlivas i älgskötselområden. Dessa områden organiseras i sin tur i större förvaltningsområden. Lycksele ingår i älgförvaltningsområde Mellersta som även innefattar Storumans kommun.
Inför älgjakten 2012–2013 beslutade ÄFO Mellersta att måltalet för älgstammen är 3,4 älgar per 1.000 hektar 2015. Inom ÄFO:t finns stora skillnader avseende markens älgproducerande förmåga.
För 2015 nåddes en kompromiss på fem älgar per 1.000 hektar som kretsen gick med på inom Lycksele kommun, även om vår ingång var sex älgar.
I nuläget finns det inom samma område cirka 4,6 älgar per 1.000 hektar efter jakten 2013.
Detta är vi inte nöjda med!

Mjuka jaktvärden

Att kraftigt minska antalet älgar är en del av en trend i skogsbruket, vilket har sin bas i Skogsutredningen (SOU 2006:81).
Redan i direktiven till utredningen fastslås att älgen utgör ett problem för skogsbruket.
Jägareförbundet vände sig tidigt emot den synen och pekar på det faktum att en stor andel av markägarna upplever älgen som en viktig, ibland den största tillgången i markägandet.
Olika markägare kan ha olika mål med sitt skogsägande, vilket inte heller beaktats i Skogsutredningen.
På Skogssällskapets hemsida fann vi följande kommentar beträffande skogsköpare:
”Skog är en långsiktig placering och inget för snabba klipp. Däremot blir jakt, friluftsliv och rekreation allt viktigare incitament för skogsköparna. Skogsinnehav är en del av en livsstilstrend där mjukare värden blivit viktigare.”

Ett sätt att leva

Jägareförbundet i Lycksele menar att älgjakten är en mycket stark kulturyttring och ett sätt att leva för väldigt många personer, och som med nuvarande förvaltningsprinciper riskerar att minska drastiskt.
På lite sikt finns det dessutom en uppenbar risk för en rekyleffekt på älgstammen, det vill säga en mer eller mindre dramatisk ökning av denna (särskilt om jaktintresset minskar hos jägarna) och därmed också de problem en stor älgstam orsakar!
Jägareförbundet Lycksele vill se en långsiktigt jaktbar älgstam med marginal för justeringar, där älgjakten även i framtiden ska fungera som lufthål för människor i Lycksele och omvärlden och att älgjakten även fortsättningsvis ska vara ett viktigt inslag i skogsbruket.

Inte ens ansvar

Vi anser att balansansvaret inte kan, bör eller ska läggas på en part i målet, utan detta måste göras av en oberoende part: Länsstyrelsen eller motsvarande!
Med nuvarande antal på 4,6 älgar per 1.000 hektar (som förmodligen avses minska ytterligare) hamnar vi på en jaktbar älgstam som väldigt mycket påminner om den vi hade i slutet av 1960- och början av 1970-talet.
1980-talets älgexplosion är absolut inget att sträva efter. Men Jägareförbundet Lycksele har efterlyst en nivå på älgstammen vi kan vara överens om, med ett enkelt tal jägarna kan förhålla sig till.
Att säga att målet ska vara att antalet älgar ska vara i ”balans i fodertillgången” är obegripligt för de flesta och ger utrymme för olika tolkningar. Utöver detta vet vi att det är fler faktorer än hyggesareal och antal älgar som styr betesskadorna.

Stammen under delmål

Ett enkelt nyckeltal som det vi använt i räkneexemplen tidigare bör användas i stället, vara bindande och ha utrymme för justeringar uppåt och nedåt av älgstammen.
Skogsbolagen har ännu inte lyckats presentera sina måltal.
Stammen har redan sjunkit till nivåer under de delmål som de själva antagit och beslutat i förvaltningsplanen för ÄFO Mellersta.
Jägareförbundet Lycksele företräder ett fritidsintresse som i många fall kallas livsstil. Vi förstår att det intresset kan krocka med skogsbolagens vinstintressen. På något sätt måste vi dock enas om ett gemensamt måltal. Betesskador ska inte få vara ett mått på älgstammens storlek.

Styrelsen Lycksele jvk