Jag är skogsägare. Fastigheten omfattar ganska jämnt 100 hektar skogsmark och ingår i ett viltvårdsområde på 11.000 hektar. Den ligger inom Lycksele kommun i Västerbottens län.
Jag är också jägare och har yrkesmässigt jobbat med jakt och viltvård i 50 år. Dessutom är jag egen företagare med enskild firma.
Som skogsägare vet jag att om jag slutavverkar några hektar gammal skog så betyder det en rätt stor summa pengar. Som företagare vet jag att de pengarna flyter in utan att jag själv skapat dem.
Slutavverkningen innebär i ekonomiskt avseende att jag tillgodogör mig ett i mer än hundra år upplagrat kapital i form av ett virkesförråd. Naturligtvis är det en lönsam sysselsättning att såga ner gamla träd.

Dyrt att odla nytt
Men så står jag där med ett kalhygge framför fötterna och är av skogsvårdslagen ålagd att odla ny skog. Hur lönsamt blir det?
Ja, man kan nog misstänka att det inte blir lönsamt alls. Vore skogsodling i Sverige en lönsam affär skulle det inte behövas tvångslagstiftning för att få igång den.
Och mycket riktigt. En kalkyl över det ekonomiska utfallet av en tallplantering börjar med rejäla minusposter. Hyggesrensning. Markberedning. Plantering eller sådd. Röjning.
Verksamheten startar med underskott som ska förräntas under lång tid. Gallringar kan minska underskottet men det blir först vid slutavverkningen som tallplantorna betalar för sig. Av den totala virkesvolym som avverkas i Sverige kommer 80 procent från slutavverkningar.
En skogsägare i Norrland får vänta i 100 år på att få inkomster från de tallar han planterat. Och de inkomsterna blir svåra att få tag på för skogsägaren, eftersom ett jordlager på två meter kommer emellan.

Höjda arrenden och fällavgifter
Dystra utsikter med skogsodlingen alltså. Men hur vore det att göra en kalkyl på inkomster från älgar istället? Som jägare vet jag att arrenden och fällavgifter för älgar – med skogsbolagen i täten – följt en starkt uppåtgående kurva de senaste tio åren.
Vi jägare betalar numera mycket pengar för vår älgjakt. Tänk om den ekonomiska potentialen i älgstammen är lika stor eller större än hos de tallplantor som djuren tuggar på.
”Stopp nu!” ropar ett antal upprörda skogsägare och skogstjänstemän. ”Inte går det att leva på inkomst från älgarna”.
Nej, det gör det naturligtvis inte. Men det går inte heller att leva på att vänta i 100 år på inkomst från tallplantor. Så varför inte räkna på vad en god älgstam avkastar under samma tid som tallplantorna växer upp?

Ränta på ränta
Inom det viltvårdsområde som min fastighet tillhör utbetalades år 2012 en ersättning av 15 kronor per hektar ur markägarefonden. Fonden tillförs årligen pengar i form av avgifter som jägarna betalar in för fällda älgar. För min del avkastar alltså älgjakten på min fastighet 1 500 kronor per år.
Om jag vill göra en rättvis jämförelse mellan vad älgarna och tallplantorna avkastar under en omloppstid på 100 år måste de årliga arrendeintäkterna av jakten planteras i någon form av kapitalförvaltning.
Alltså plantorna växer med toppskott och årsringar och arrendeintäkterna med ränta på ränta.
Kalkylprogrammet rakna.net/berakna/aktiesparande/ visar vad som händer med arrendeintäkterna om kapitalet förräntar sig med sju procent per år. Arrendeintäkterna på 1.500 kronor blir efter 100 års tillväxt 23 miljoner kronor. I dagens penningvärde. Det är mer än hela värdet på min skogsfastighet på 100 hektar med virkesförråd, tallplantor, älgar och allt. Mångdubbelt mer.
Om de upprörda skogsägarna och skogstjänstemännen hängt med ända hit kommer de troligen att invända att räntesatsen i räkneexemplet är för hög. Därför räknar vi om med endast 5 procents tillväxt av kapitalet. Slutsumman blir 4.388.854 kronor Men det kan ju lika gärna bli 9 procents tillväxt och 131.015.518 kronor.

Entydig slutsats
Lönsamheten i norrländskt skogsbruk ligger inte i uppväxande tallkulturer. Lönsamheten baseras på successiv slutavverkning, det vill säga uttag av ett under mer än etthundra år lagrat kapital i form av ett virkesförråd. På kalhygget är den ekonomiska kalkylen nollställd.
Gör man en rättvis jämförelse mellan tillväxt av tallplantor och kapitaltillväxt i form av årliga jaktarrenden och fällavgifter blir resultatet helt entydigt.
Älgarna genererar väldigt mycket mer pengar till skogsfastigheten än tallplantorna som de äter upp.
Och som tidigare sagts. Vore skogsodling en så lönsam affär som virkesindustrins män gör gällande skulle vi i Sverige inte behöva tvångslagstiftning och övervakning för att hålla den igång.

Evald Hellgren