Bert Lance var en klarsynt person. Som förvaltnings- och budgetdirektör i president Jimmy Carters administration hade han sannolikt bättre insyn än de flesta i politikens och myndighetsarbetets krassa verklighet.

I Nations’s Business, USA:s handelskammares nyhetsbrev, medverkade Lance i maj 1977 med orden som summerar det många nog upplevt i skärningspunkten mellan politik och myndighetsutövning.

Det är oftast enklare att göra stort nummer av marginella symbolfrågor än att angripa samhällets verkliga problem, att ta sig an de svåra frågorna.

I dag gick regeringen ut med att man ska förändra sammansättningen av landets viltförvaltningsdelegationer, som sorterar under länsstyrelserna.

Viltförvaltningsdelegationerna är sammansatta av företrädare för de politiska partierna, företrädare för Polisen (med särskild kunskap om trafiksäkerhet och illegal jakt), samt företrädare för en rad olika intressen: naturvård, jakt- och viltvård, friluftsliv, ägare och brukare av jordbruksmark, näringsliv och turism, natur-/ekoturismföretagande samt skogsnäringen.

En brett sammansatt grupp, således, där förvaltning av vilt står i fokus. Att de företrädare som utses av respektive intresse har kunskap om jakt och viltförvaltning ter sig därför naturligt.

I dagens pressmeddelande konstaterar regeringen att viltförvaltningsdelegationerna fungerar bra. I den enkät som landets 21 länsstyrelser besvarat anser en överväldigande majoritet att delegationerna fungerar bra. Flera länsstyrelser understryker dessutom det faktum att ledamöternas jaktliga intresse tillför delegationen relevanta kunskaper.

Då borde allt vara frid och fröjd, kan man tycka.

Men icke.

Dagens regeringsbeslut är en tydlig eftergift från det ena av regeringspartierna (det röda) till det andra (det gröna). De ofta påfallande jaktfientliga krafterna inom Miljöpartiet har här identifierat en möjlighet att skifta fokus från förvaltning till bevarande.

Vi har sett det förr, i andra sammanhang, och resultatet blir alltid detsamma: de som ensidigt talar om bevarande, och inte om brukande av naturen, är sällan vänligt inställda till jakten.

Risken är stor att så nu blir fallet även inom viltförvaltningsdelegationerna.

Miljörörelsen led ett stort bakslag när Högsta förvaltningsdomstolen fällde sitt avgörande om vargjakt före nyår.

Nu tar de nya tag, för att angripa jakten på annat sätt.

Det som inte är trasigt behöver inte lagas.

Utom viltförvaltningsdelegationer, uppenbarligen.