Studera kurvorna här intill. De visar spillningsinventering på 54.000 hektar i en tolv år lång obruten serie. I kombination syns också avgången i älgstammen samma tid. Och det är förvånansvärt hur väl kurvorna följer varandra.
– Men jag är egentligen inte förvånad. Jag menar att kurvorna visar att metoden är väl utformad och att inventerarna gör ett bra jobb, säger Ingemar Kastensson som arbetar med älgförvaltningen i Aneby älgskötselområde, vilket omfattar hela Aneby jaktvårdskrets.
Att Aneby så tidigt kom igång med spillningsinventeringen var en följd av kretsens deltagande i projektet Lokal älgskötsel, där man under ledning av forskare vid Göteborgs universitet undersökte om det på lokal nivå gick att sköta en älgstam.

Längre serier krävs
I stora drag handlade projektet om att inventera, sätta mål och låta avskjutningen styra mot målet.
– Spillningsinventeringen var inte en del av projektet, men blev en naturlig fortsättning som vi har mycket nytta av i planering, målsättning och utförande, säger Ingemar Kastensson.
För att kunna ha nytta av spillningsinventeringen krävs längre inventeringsserier. Att ta resultatet av enstaka år som underlag duger inte, menar Ingemar Kastensson.
– Men när vi nu jämför avgången i älgstammen med resultatet av spillningsinventeringen ser vi att vi ligger rätt. Gapet minskar något de senaste åren, men också det stämmer eftersom vi vill minska stammen något.
Ytterligare verktyg i förvaltningen är reproduktionen samt könssammansättningen. Uppgifter som tas in i samband med jakten i oktober.
Planeringen utgår från avgång i älgstammen. Därför lägger man på sju procent som är den beräknade dödligheten i form av trafikälgar och annan dödlighet.
– Beräkningen är teoretisk, men den är ändå en fingervisning om att vi ligger rätt. För det är ju så vi vill ha det, en jämn älgstam i harmoni med betestillgången och en jämn avkastning, säger Ingemar Kastensson.

Ville ha fler tjurar
Hacket i kurvan runt år 2005 har också sin förklaring. Det var då man kom överens om att inte skjuta några tjurar över huvud taget för att höja medelåldern och kvaliteten på tjurarna.
– Vi ville öka tjurandelen i stammen till 40 procent. På grund av det minskade också hondjursavskjutningen. Det var inte meningen, men jag gissar att det blev en psykologisk effekt. Fick inte jägarna skjuta tjurar så höll man närmast undermedvetet igen på hondjuren också, tror Ingemar Kastensson.
De följande åren ökades tjuravskjutningen successivt och nu ligger man på en tilldelning på 40 tjurar på de 54.000 hektar som är Aneby jaktvårdskrets, men också ett enda stort älgskötselområde.