Enligt statsvetare som Svensk Jakt talat med är ett tillkännagivande i riksdagen inte rättsligt bindande, även om det finns en berättigad förväntan att regeringen ska följa riksdagens uppmaning. Att riksdagen ger regeringen uppdrag om lagändringar i så kallade tillkännagivanden är inte ovanligt. Särskilt inte i tider med minoritetsregeringar.

Ett nyligen uppmärksammat ärende är den översyn av sjukförsäkringen som regeringen tvingas genomföra.

I det fallet skrev riksdagen i sitt tillkännagivande att regeringen skulle återkomma skyndsamt i ärendet. Trots det dröjde det från förra sommaren till i mars i år innan socialförsäkringsminstern återkom med ett förslag till riksdagen. Och det skedde först efter att trycket i frågan ökat.

Ingen tidsaspekt

I tillkännagivandet om fjälljakten finns ingen tidsaspekt angiven. Något som regeringen om man så vill kan utnyttja för att dra ut på ärendet.

Mikael Gilljam är professor i statskunskap vid Göteborgs universitet. Han är inte insatt i fjälljaktärendet men ger exempel på andra fall där regeringen har undvikit att följa riksdagens uppmaning.

Ett bra exempel på något som tog lång tid var när riksdagen uttalade att folkomröstningar i kommunerna skulle genomföras om tio procent av medborgarna krävde att så skulle göras. Mona Sahlin som då var minister uttalade att hon skulle göra allt för att förhala det, vilket hon också gjorde. Det tog sex år innan ett förslag kom till riksdagen, säger Mikael Gilljam.

Förväntan finns
Så lång tid behöver inte en ändring av rennäringsförordningen ta. Enligt Ingvar Mattson, som är statsvetare och kanslichef i riksdagens finansutskott, har ärendets komplexitet stor betydelse för hur lång tid det kan ta.

Komplicerade projekt kan ta flera år. Att det tar två år från ett tillkännagivande till ett lagförslag är inte ovanligt, säger han.

Vilka krav kan då riksdagen ställa på regeringen att man utför det som anges i ett tillkännagivande?

I korthet kan man säga att det inte är rättsligt bindande, men att det finns en berättigad förväntan från riksdagen att regeringen genomför de här tillkännagivandena. Och om man inte gör det så får man komma och berätta varför.

Om jag inte är felunderrättad kommer i det här fallet EU-rätten in, och då kan det vara så att regeringen återkommer med en skrivelse där man konstaterar att det inte finns några möjligheter därför att EU-rätten hindrar. Annars så kommer man väl med ett sådant här förslag som riksdagen önskar.

Kan man säga att om regeringen vill kan det gå fort, men om man inte tycker det är så angeläget kan det ta tid?

Finns det inte i riksdagsbeslutet angivet vilken tid det här ska göras inom lämnar det öppet för tolkningar. Är regeringen angelägen sätter den fart och är den mindre angelägen kanske den tar chansen att dra ut på det. Och sedan blir det diskussion om man följt riksdagsbeslutet eller inte, säger Ingvar Mattson.

Sammanfattningsvis kan man säga att om riksdagen verkligen vill att det ska ske inom en bestämd tidsperiod så ska man säga vilken tid som gäller, och då behöver det inte bli sådana här diskussioner.

Naturlig kontrollpunkt
Vilken betydelse har den folkliga opinionen? Sjukförsäkringen är ju en sak som engagerar betydligt fler människor än småviltjakten i fjällen?

Sådant spelar naturligtvis roll, men jag tror att det också kan finnas praktiska skäl till varför ett ärende tar tid. Finns det tjänstemän tillgängliga på regeringskansliet som kan dra igång med arbetet, är det en svår och komplicerad fråga, vilka utredningar behöver göras. Politiska faktorer är en sida av det, men de här administrativa faktorerna ska inte glömmas bort heller.

Om regeringen inte tycker att det här är ett ärende som är så angeläget, hur lång tid kan det då ta innan riksdagen tycker att det finns anledning att pressa på igen? Ett år, två år?

Regeringen redovisar en gång om året vad man gör med anledning av alla tillkännagivanden. Då har riksdagen och utskottet en naturlig anledning att fundera på om man ska låta det rulla vidare, eller göra något med anledning av att regeringen berättat att arbetet pågår men att det inte blivit något resultat.

Många gånger har nog riksdagen förståelse för att det kan ta tid. Särskilt när det gäller lagstiftningsförslag som är komplicerade brukar sådana projekt behöva flera år.

Att det gick fort att ändra regelverket åt andra hållet, har det någon betydelse i sammanhanget?

Då är det som regel mycket lättare. Man kan inte ta det för givet, men om allt annat är lika så borde det vara lättare. Då skulle man kunna tänka sig att det inte behövs en så omfattande utredning och att det skulle kunna gå fortare. Men det kan jag inte göra någon bedömning av i det här fallet, för jag kan inte frågan, säger Ingvar Mattson.

Läs även:

Riksdagen beslutade om en översyn av fjälljakten