Jaktvårdskonsulent Björn Sundgren i Norrbotten är angelägen om att regeringen ser över lagen om viltvårdsområden.

Lagen om viltvårdsområden trädde i kraft för tio år sedan. Den ersatte då tidigare lagstiftning som gällde för jaktvårdsområden. Områdena vad de än har kallats har varit och är en betydelsefull samverkansform för att markägare och jägare ska kunna bedriva en meningsfull jakt- och viltvård.

Under de tio år som gått sedan lagen om viltvårdsområden antogs har många frågeställningar angående lagens tillämpning uppstått. Rättsläget är på många punkter oklart och det är nödvändigt att lagen ses över och skrivs om, menar Jägareförbundet.

Om inget görs hotas på sikt viltvårdsområdena som institution.

Så illa är det faktiskt. Där allt fungerar som tidigare är det inga problem. Men där det uppstår konflikter räcker lagstiftningen inte till, säger Björn Sundgren som är jaktvårdskonsulent i Norrbotten och som arbetar mycket med viltvårdsområden.

Områden splittras

Det finns viltvårdsområden som brutits upp på grund av det oklara rättsläget och där delar av områdena ombildats till jaktklubbar istället. Något som innebär att tidigare sammanhållna områden splittras, och som försvårar jakten och viltvården.

Det finns en oro ute i viltvårdsområdena. När det har blivit konflikter och man försökt få rätt i olika instanser, men förlorat, ger man upp och försöker gå vidare med andra samverkansformer. I Norrbotten pågår det på vissa håll intensiva diskussioner om framtiden för enskilda viltvårdsområden, säger Björn Sundgren.

Fyra områden

I skrivelsen till Jordbruksdepartementet pekar Jägareförbundet ut fyra områden i lagen som särskilt viktiga att granska.

Man påpekar att avsaknaden av sanktioner vid brott mot regelverket inom vissa områden lett till anarki, eftersom ingen har kontroll över hur jakten bedrivs. Det handlar då om enskilda markägare och jägare som bedriver jakt på egen hand, i strid med viltvårdsområdets regler.

Vidare pekar man på de problem som finns att inom viltvårdsområdena bedriva jakt på vildsvin och stora rovdjur.

Lagen skrevs vid en tid då det inte var aktuellt med allmän jakt och licensjakt på dessa viltslag inom viltvårdsområdets ram. Vi menar att man kan bedriva gemensamhetsjakt på exempelvis björn och varg inom ett viltvårdsområde, men då måste särskilda beslut tas. Det vore bra med ett klarläggande på det här området, säger Björn Sundgren.

Rimligt med översyn
Vidare menar Jägareförbundet att det i lagen inte är klarlagt vilken viltet tillfaller, något som kan orsaka konflikter.

Man vill också att departementet ser över reglerna för hur jakträttsupplåtelser ska beslutas inom viltvårdsområdet. Förbundet framför att helt orimliga situationer exempelvis när en fastighet byter ägare kan uppstå, då det endast är jaktstämman som kan godkänna ett jakträttsavtal. Därför behövs det en delegationsordning där viltvårdsområdets styrelse kan ta sådana beslut, inom ramen för de principer som stämman beslutat om.

Komplicerat arbete

Att se över lagstiftningen för viltvårdsområden kan vara ett stort och komplicerat arbete. Björn Sundgren hyser dock gott hopp om att jordbruksdepartementet ska ställa sig positivt till förbundets framstöt.

Lagen togs i bruk för tio år sedan. Under den tiden har det framkommit brister och luckor som inte kunde förutses när den skrevs. Jag menar att det är ganska naturligt att se över en lagstiftning efter så pass lång tid, säger Björn Sundgren.