Utvecklingen följs genom inventeringar. Resultatet av den senaste (2013) redovisas i Finlands viltcentrals tidning Metsästäjä. Den visar att stammen av kanadensisk bäver minskat något. Arten förekommer mest i sydöstra Finland och finns även på ryska sidan gränsen, men den sprider sig västerut mot den europeiska bäverns kärnområde.

Räknade hyddor
Vid inventeringen räknades de bebodda vinterhyddorna. Sammanlagt hittades 1.400 kanadensiska bäverhyddor vilket ger en stam på 4.000–7.000 individer. Motsvarande siffror för europeisk bäver var 844 hyddor och 2.400–3.000 individer. Stammen av europeisk bäver är oförändrad jämfört med förra inventeringen.
I finska Lappland finns en gles stam av kanadensisk bäver, men någon invandring till Sverige har inte konstaterats. På svenska sidan förekommer europeisk bäver ända fram till Torneälven, varifrån det bedöms ha skett en spridning över till västra Lappland.

Olika arter
Bävern utrotades ungefär samtidigt i Sverige och Finland men har återintroducerats i båda länderna. Utsättningarna i Finland inleddes på 1930-talet med bävrar från både Norge och Nordamerika, eftersom det då inte var känt att det var bävrar av två olika arter.
Kanadensisk och europeisk bäver är utseendemässigt väldigt lika men har olika kromosomtal och kan inte hybridisera.