Även om det fortfarande återstår lång väg till älgutredaren Maria Norrfalks vision om ett enhetligt, ekosystembaserat älgjaktssystem i hela landet, så måste ändå lagrådsremissen betraktas som ett steg åt rätt håll. Antalet älgjaktsmodeller har bantats till tre och lagrådsremissen uppvisar faktiskt stora likheter med det älgjaktsförslag som Jägareförbundet arbetade fram 1999, men som då inte vann gehör.

Ingen förändring av jakttiderna

I den nya lagrådsremissen klargörs också att det blir länsstyrelsernas viltförvaltningsdelegationer som får det övergripande ansvaret för älgskötseln. De ska granska och fastställa älgförvaltningsområdenas planer, fastställa arealkrav för älgtilldelning inom licensområdena, fastställa jakttider och besluta om riktlinjer för skyddsjakt med mera.

Det nya förslaget innebär ingen förändring av jakttiderna.

Älgskötselområdena ska, precis som i det tidigare förslaget, sammanföras i stora älgförvaltningsområden. Älgförvaltningsområdena ska vara så stora att de förvaltar en i huvudsak egen älgstam. Som riktlinjer nämns 50 000 hektar för södra Sverige, 70 000 hektar eller mer i norra Sverige.

Älgförvaltningsområdena ska ledas av en älgförvaltningsgrupp. Gruppen ska bestå av tre representanter för jägarna och lika många för markägarna, där markägar-sidan ska ha ordförandepost-en med utslagsröst.

Representant från rennäringen

En nyhet är att en jägarrepresentant ska ersättas med en representant för rennäringen i Norr- och Västerbotten samt Jämtland. Rennäringssidans representant utses av Sametinget.
Älgförvaltningsgruppen ska ta fram en långsiktig plan för älgförvaltningen inom området. Den ska sedan ligga till grund för de älgskötselplaner som upprättas av älgskötselområdena. Det är också älgförvaltningsgruppen som föreslår länsstyrelsen hur stor areal som ska krävas för tilldelning av älg på licensjakt utanför älgskötselområdena.

Fortsatt dubbelregistrering

Inte heller i den nya lagrådsremissen görs några försök att lösa problemet med den så kallade dubbelregistreringen ovan odlingsgränsen. När jordbruksminister Eskil Erlandsson fick frågan i samband med Jägareförbundets årsmöte i Åre svarade han bara undvikande att det fanns en lagskyddad, dubbel jakträtt i området.

Eftersom det nya älgförvaltningssystemet medför ökad administration och byråkrati kommer det också att bli dyrare att jaga älg. Kostnaden för länsstyrelsernas administration ska tas ut genom registreringsavgifter, kostnaden för älgskötseln tas ut genom fällavgifter. Det här var tydligt uppdelat i Jägareförbundets förslag från 1999, inte alls lika klart uppdelat i lagrådsremissen.

Högre fällavgifter

Ungefär 20 miljoner kronor kommer att behöva matas in i systemet för att det hela ska gå runt. Det sker genom att fällavgifter införs på årskalvar och en höjning av fällavgifterna för vuxna djur. Dessutom upphör den överföring av 100 kronor per fälld älg från de länsvisa älgvårdsfonderna till viltvårdsfonden.

Meningen är att älgjakten i varje län ska vara självbärande. Inga älgpengar ska slussas från ett län till ett annat.

Jägareförbundets roll har lyfts upp något i den nya lagrådsremissen. Jägareförbundet ska bland annat medverka till att förstärka kunskapsnivån i älgförvaltningen och utbilda aktiva inom älgskötselområdena.
Beträffande behovet av ett nationellt datasystem för älgförvaltningen förtydligas också det faktum att Jägareförbundet redan konstruerat ett sådant för att tillgodose såväl jägarnas som länsstyrelsernas behov (Viltdata.se).
Däremot kvarstår att Sveriges lantbruksuniversitet ska utbilda ledamöterna i älgförvaltningsgrupperna och att den utbildningen ska bekostas med jägarnas pengar i Viltvårdsfonden. De som har inkomster från älgjakten, det vill säga markägarsidan, behöver inte slanta upp ett rött öre. Jägareförbundet anser det fullständigt oacceptabelt att Lantbruksuniversitets verksamhet ska finansieras med jägarpengar.
Regeringen föreslår att det nya förvaltningssystemet ska träda i kraft den 1 januari 2012 och börjar tillämpas under hösten samma år. En proposition om det nya älgjaktssystemet väntas bli klar innan vårriksdagens slut men föreläggs inte riksdagen förrän efter valet i höst.

Ändå inte helt bra

En viss förbättring jämfört med förra lagrådsremissen, men ändå inte helt bra, säger jaktvårdskonsulent Björn Sundgren, Luleå.

Björn Sundgren.

Han pekar främst på kostnadsökningen för jägare och jaktlag samt att regeringen underlåtit att göra någonting åt problemet med dubbelregistreringen av älgjaktmark i fjällen.

Sedan tror jag att man underskattat kostnaderna eller helt enkelt räknat fel, säger Björn. I många Norrlandslän, där man skjuter mycket älg och redan har ganska låga fällavgifter, kommer man inte att behöva höja dessa särskilt mycket. Värre blir det söderut, där man skjuter lite älg och redan ligger på fällavgifter på ända upp till 900 kronor. Hur dyr får älgjakten bli, behövs verkligen all denna administration?

För små förvaltningsområden?
Björn Sundgren sätter också ett frågetecken för uppgifterna i lagrådsremissen om att ett älgförvaltningsområde i norra Sverige skulle omfatta 70 000 hektar. Han bedömer att de behöver vara mycket större än så.

Bara Kiruna jaktvårdskrets geografiska verksamhetsområde omfattar 1,5 miljoner hektar och skulle möjligen kunna utgöra ett eget viltförvaltningsområde, fortsätter han.

Jägarinflytandet minskar

Torbjörn Lövbom, ledamot i Jägareförbundets förbundsstyrelse, anser att det nya älgjaktsförslaget är bättre än det gamla, men oroas över att jägarsidan tappar inflytande i älgförvaltningsgrupperna.

Torbjörn Lövbom.

Han ger inte mycket för ändringen till tre ledamoter från markägarsidan och lika många från jägarsidan, när det samtidigt sägs att markägarsidan ska ordförandeposten med utslagsröst.

Det är som att förlora i sudden death istället för under ordinarie speltid, säger Torbjörn Lövbom. I jämförelse med de lokala samråden kommer jägarinflytandet att minska. Det bara är så.

Fullständigt obegripligt

I de tre nordligaste länen ska dessutom en av jägarnas representanter ersattas av en företrädare för samerna som ska utses av Sametinget.

Det är fullständigt obegripligt hur regeringen med automatik klassar samernas representant som jägare, säger Torbjörn Lövbom. Den representant som Sametinget utser kan väl lika gärna ses som markägare, eftersom samerna betraktar sig som jakträttsinnehavare inom renskötselområdet.

Samerna är en intressegrupp för sig och deras deltagande i älgförvaltningsgrupperna ska givetvis inte påverka jägarnas representation. Texten om hur förvaltningsgrupperna ska vara sammansatta i de nordligaste länen måste göras om!