Som skäl för vårt ställningstagande refererar vi till EU:s Århuskonvention. Detta är en grundläggande princip i ett rättssamhälle.
De överklaganden som hittills gjorts av naturvården är inte ett resultat av att naturvårdsorganisationerna vill obstruera, skapa konfrontation och sätta käppar i hjulen för rovdjursförvaltningen. Våra överklaganden beror enbart på att vi anser att förvaltningen ska vara ansvarsfull och att regeringen och myndigheter ska respektera den lagstiftning och de direktiv och konventioner som gäller för skyddet av hotade arter som Sverige undertecknat.

”Regeringen söker konfrontation”
Vi anser att EU:s art- och habitat direktiv, liksom svensk lagstiftning, har åsidosatts då regeringen med alla medel och varianter försökt få till stånd en legal vargjakt under en följd av år.
Det fanns ett närmast fullgott embryo till samförstånd och kompromisslösning i Vargkommitténs betänkande och som samtliga deltagande intressegrupper och organisationer ställde sig bakom. Den för naturvården och rovdjuren viktigaste överenskommelsen var att referensvärden för gynnsam bevarandestatus ska tas fram av ansvarig myndighet, baserad på en bred och transparent vetenskaplig grund.
Genom politiskt manipulerande av värdet för gynnsam bevarandestatus, slog miljöminister Lena Ek (C) undan fötterna på Vargkommitténs samförstånd genom att ta ett politiskt beslut som vi menar undergräver såväl svensk lag som EU:s lagstiftning om skyddet för hotade rovdjursarter.
Det är enligt vår mening således regeringen och inte naturvården som söker konfrontation i stället för samarbete i rovdjursfrågan och det är detta och ingenting annat som föranlett naturvårdsorganisationerna att utnyttja möjligheten till överklaganden.

Delar av naturvårdens reservation mot skrivelsen:
”Naturvårdsorganisationerna i Gävleborg känner ingen som helst frustration över den självklara rätten att överklaga myndighetsbeslut som man anser inte respekterar den lagstiftning och de direktiv som gäller för skyddet av hotade arter som Sverige undertecknat.
Den osäkerhet och den ryckighet i förvaltningen som anges i skrivelsen är enligt naturvårdens mening i lika hög grad ett resultat av alltför ofta förekommande politiska förändringsbeslut som på intet sätt gynnat vare sig lärande eller tydlighet i förvaltningen, utan är enbart ett resultat av den begränsningspolitik som för närvarande råder.
Naturvårdens representanter i Gävleborgs Viltförvaltningsdelegation anser i enlighet med skrivelsen att förvaltningen i första hand och i möjligaste mån ska förebygga skador av rovdjur.

Inga problem med skyddsjakt
Naturvården i Gävleborg ha heller inga problem med skyddsjakt som ett viktigt verktyg på uttalade problemindivider enligt de kriterier som anges i länets skyddsjaktföreskrifter. Däremot anser vi att jakt på vilka individer som helst, som i fallet med det överklagade licensjaktbeslutet på sex lodjur i länet, inte på något sätt bidrar till förebyggande av skador på tamdjur då mycket få av länets lodjursindivider är inbegripna i dessa angrepp.
Dessutom och i motsats till jaktbeslut som konfliktförebyggande åtgärd som anges i skrivelsen, anser vi att det tagna myndighetsbeslutet om lodjursjakt i det enda länet i Mellersta rovdjursförvaltningsområdet som uppnått beslutad miniminivån och det av regeringen politiskt fattade beslutet om referensnivåer, nu har resulterat i att konfliktnivån inom rovdjursförvaltningen eskalerat till helt nya höjder.”

Per- Olov Erickson, naturvårdens representant i Gävleborgs viltförvaltningsdelegation
Anders Ekholm, ersättare