Därutöver tillkommer 190.000 kronor för ett projekt för föreningens medlemmar med titeln ”Utbildning i argumentation för regionala nyckelpersoner inom naturvården”.

Efter 2009 väljer föreningen att helt mörklägga redovisningen av sin ekonomi. Dock framgår det av Naturvårdsverkets redovisning att Svenska Rovdjursföreningen årligen sedan 2010 från Naturvårdsverket mottagit mellan 1 och 1,2 miljoner kronor i så kallat organisationsbidrag.

Här är ett par exempel på ”information” och ”fakta” som jag finner om jag söker på ”Rovdjur och Svenska Rovdjursföreningen”. Länkar till där det sprids liknande fakta återfinns nedan.

• Citat ”Vi vill ha en långsiktigt livskraftig vargstam. De som kan sådana saker, populationsgenetiker och biologer kommer i sina beräkningar naturligtvis fram till siffror men de, liksom vargarna, räknar inte i nationsgränser utan i sammanhängande populationer, och siffrorna är inte exakta utan med ganska stora spann. 
Hur skulle det vara om all den energi som läggs på tjatet om tak o siffror och problem lades på försök till konstruktiva lösningar i stället. Jag och väldigt, väldigt många med mig vill ha alla våra stora rovdjur i naturliga stammar. Inte av tvång utan med glädje.”

– Vice ordförande SRF på FB 2013.11.01.

• ”Nej vi vill inte förbjuda löshundsjakten, inte i första svängen, vi vill att jägarna själva tar ansvar över både sina egna hundar och de vargar som finns i vargrevir. 
Självklart ska eftersöken fortsätta, även i vargrevir, men på ett annat sätt. Med hund i lina t ex.”

– Redaktör för SRF FB-sida på FB 2013.11.01.

Ovanstående är bara ett par exempel på den ”information” och ”fakta” som sprids av ledande företrädare för den förening som Naturvårdsverket enligt föreningens och egna uppgifter de senaste sju åren pumpat in över 7,5 miljoner kronor i.

Ska jag tolka det faktum att Naturvårdsverket, eftersom man år efter år fortsätter att pumpa in betydande medel (mer än föreningen själv tar in i totala medlemsavgifter) stöder uppfattningen att det som förmedlas av Svenska Rovdjursföreningen är saklig information och fakta?

Förväntar sig Naturvårdsverket att den starka polariseringen som finns i rovdjursfrågor minskar som en effekt av den information och fakta som verket, genom Rovdjursföreningen, sprider?

Hur tolkar Naturvårdsverket de senaste rapporterna som visar allmänhetens inställning till rovdjur generellt och varg speciellt?

Jag hade satt mycket stort värde på om någon ansvarig, varför inte generaldirektör Maria Ågren, svarar på mina frågor.

Mats S Johansson