En hagelbössa av brytvapentyp och studsare av repetertyp är oftast av tämligen okomplicerad konstruktion. Vapenvård av dessa kräver sällan att man pillar isär saker och ting i minsta detalj.

Men någon gång ibland kan det vara en idé att plocka bort stocken på boxlåsbössan och göra rent på insidan liksom för att kontrollera status på rost och säkringens funktion. Om inte annat så är det bra att ibland kontrollera kolvbultens åtdragning. En kolvbult som inte är åtdragen kan innebära kostsamma skador. Minsta glapp i passningen mellan trä och metall kan ge sprickor i träet som i värsta fall kan orsaka ett brott av kolvhalsen.

En Browningbock är sällan svår att demontera kolven på. Rätt skruvmejsel till bakkappan, höj upp kolvkammen om dess pinnbult hindrar dig att nå kolvbulten, och använd den långa insexnyckeln som följde med bössan vid köpet för att lossa kolvbulten. Foto: Mattias Lilja

På de flesta brythagelvapen av boxlåstyp är det tekniskt enkelt att plocka av kolven. Lossa bakkappan och kontrollera med en ficklampa vilken typ av skruvskalle kolvbulten har. Vanligast numera är att bulten har insexspår men på äldre vapen förekommer inte sällan vanlig spårskruvskalle. Ibland kan det också vara en bultskalle med sexkantsfattning.

Tolv tips för ljuddämparen

Gemensamt för nästan alla kolvbultar är att de sitter djupt ner i kolven. Ofta behöver man ett verktyg med en längd upp mot 25 centimeter för att nå bulten. Och det är sällan speciellt gott om plats vilket kan orsaka problem, särskilt om bulten har sexkantsfattning.

Kan orsaka blodvite

Inte sällan sitter det också någon eller några träskruvar med spårskruvsfattning som fäster varbygelns förlängning i kolven. Det är viktigt att verkligen hitta en mejsel som passar för skruven då det annars är lätt att dra sönder skruvskallen. Och vassa, sönderdragna skruvskallar är inte önskvärt, speciellt inte just där man håller handen.

Vassa spår i skruvskallen kan orsaka blodvite vid skytte.

Spara gamla tandborstar

När man delat på kolv och låda är det dags att göra rent mekanismen. Lite sprayolja och en gammal tandborste är till god hjälp.

Åtta tips när du ska köpa begagnad studsare

Passa på att kontrollera säkringens funktion. Har din bössa automatsäkring som du vill sätta ur funktion så kan man ofta enkelt plocka bort den arm som säkrar vapnet så fort bössan bryts. Den som tillbringar mycket tid på skjutbanan vill sällan ha automatsäkring men det är en smaksak. Men som vanligt ska man inte göra något som helst ingrepp i säkring eller trycke om man inte är helt säker på sin sak.

Måttlig inoljning

Innan kolven åter monteras kan man ge metalldelarna en försiktig inoljning. Var dock sparsam med oljan. Överskott av olja kommer att sugas upp av kolvträet och mineralolja och trä är ingen bra kombination. Oljan gör kolvträet mjukt och svampigt vilket kan förstöra kolven. Välj gärna en syntetolja som inte härdar med tiden och heller inte stelnar i kyla.

Pipornas vård på en hagelbössa är enkel. Speciellt om vapnet har hårdförkromade pipor som inte gärna rostar. Äldre vapen med okromade pipor behöver dock lite mer omsorg om rosten ska hållas borta. Dra ur piporna med lämplig läskstång eller en boresnake.

Löstagbara choketuber behöver också vård och omsorg genom att ibland gängas ur, rengöras och oljas in. I annat fall kan tuberna fastna ordentligt. Foto: Mattias Lilja

Ett annat sätt att få piporna rena är att spola dem med riktigt hett vatten. Tänk dock på att använda handskar. Godset i en hagelpipa är tunt och värmen från det heta vattnet letar sig snabbt fram till oskyddade händer. Givetvis ska allt torka ordentligt innan man åter sätter ihop något som man använt vatten på.

Kontrollera gärna att piporna inte har några bucklor eller andra skador. En ”mjuk” buckla i en hagelpipa kan ofta enkelt tryckas ut av en vapensmed. En spång som har lossnat är också ett jobb för smeden som får löda om den.

Torka ordentligt

Har vapnet löstagbara choketuber så bör man då och då skruva ur dessa och göra rent såväl choketuben, dess gängning liksom gängan i pipan. Om man aldrig lossar choketuberna kan de både bränna eller rosta fast vilket brukar sluta med att man måste vända sig till vapensmeden. Hett vatten, tandborste och diskmedel brukar göra susen när man gör rent tuberna. Torka tuberna ordentligt och olja in dem innan de monteras tillbaka eller läggs i förvaringsasken.

Foto: Mattias Lilja

Innan pipblocket sätts samman med lådan bör man se till att glidytorna längs dess sidor får ett lager olja. Gärna en mer trögflytande olja eller ett fett som inte försvinner så lätt. Överdriv dock inte mängden. Sätt också någon oljedroppe på toplevernyckeln liksom på framstockens ejektorfjädrar om sådana finns. Som tidigare nämnts ska man dock vara försiktig med mängden olja i närheten av trä.

Kolv och framstock mår bra av att då och då få en omgång stockolja. Färdiga produkter finns i vapenhandeln men personligen anser jag att många av dessa färdiga stockoljor innehåller för mycket torkämnen och färgämnen. Det klassiska receptet på stockolja för grundimpregnering är en del rå linolja och en del balsamterpentin. För redan mättat trä kan man i stället blanda terpentin och kokt linolja som torkar snabbare. Men ingen kokt linolja i nätskärningen som snabbt beckar igen.

Halvautomater kräver mer

Den som har ett halvautomatiskt hagelgevär bör vara beredd på att lära sig lite mer om att plocka isär och sätta ihop sitt vapen. Här är det fler rörliga delar och olika vapen har ofta olika egenheter som kräver diverse  handgrepp när vapnet tas isär och sätts samman. Det är en god idé att verkligen läsa igenom vapnets bruksanvisning innan man sätter igång något arbete.

Så gott som varje vapensmed kan berätta otaliga historier om kunder som kommit med hagelautomaten nedplockad i en plastkasse eftersom de inte riktigt förstått hur man får ihop den.

En halvautomat består av ganska många delar och man gör klokt i att studera instruktionsboken innan man ger sig i kast med större isärtagningar. Här en Beretta Urika av äldre årgång. Foto: Mattias Lilja

Rekylomladdade halvautomater har i rengöringssammanhang en stor fördel – de blir inte alls så smutsiga i innandömet som en gasomladdad automat.

Webb-tv: Så gör du ren studsaren

Gasomladdarna behöver då och då en rejäl rengöring för att de ska fungera. Speciellt äldre gasomladdare blir mycket smutsiga och då framför allt kring själva gasregulatorn som blir sotig och inte sällan full av fastbränd koks. Här behövs nästan alltid en mekanisk bearbetning för att få det hela rent. Var dock försiktig med att använda vassa verktyg på delar gjorda i lättmetall då man lätt orsakar fula repor.

Rätt använd är en slö morakniv ett bra verktyg kombinerat med några skruvmejslar. Tilltäljda träpinnar av ett hårt träslag är också bra hjälpmedel som inte repar. Ofta följer det också med specialverktyg för isärtagning när man köper vapnet. Nycklar till gasregulatorn är ett exempel.

Ultraljudstvätt

Har man tillgång till en ultraljudstvätt så är den högst användbar till vapendelar. Riktigt hett vatten och diskmedel fungerar bra liksom de speciella rengöringsmedel som är avsedda för dylika tvättar. Räkna dock med att den mest fastbrända koksen inte kommer att försvinna i tvätten.

För alla skrymslen inuti en halvautomat är måttlig tryckluft ett suveränt hjälpmedel. Var dock en smula försiktig med isärplockade delar så att ingen sprint eller dylikt skickas iväg med luften.

Mattias Lilja

Texten har även publicerats i Svensk Jakts majnummer 2016.