Bland slamret, röken och de snurrande hjulen föddes den moderna vapenteknologins viktigaste komponent, enhetspatronen. I stället för lösa laddkomponenter sammanfogades kula, tändhatt och krut i en enkel, pålitlig och vädertät mässingsförpackning.

För Sveriges del blev införandet av 1867 års armégevär det verkliga genombrottet för enhetspatronen. Den kom på sikt att sopa banan med alla andra dåvarande typer av vapenkonstruktioner.

12,17x44R är en knubbig och långsam kaliber, men trevlig att skjuta med. Många jägare ­laddade patronen hemma med Gyttorps svartkrut. Foto: Lars Arvidsson

M/1867 var ett infanterigevär baserat på Remingtons enskottssystem, en så kallad rullblockare. Systemet var enkelt och robust till sin konstruktion med få rörliga delar. På Husqvarna och på Carl Gustaf stads gevärsfaktori upprättades en modern vapenindustri som tillverkade tiotusentals av dessa gevär.

Även till den civila marknaden kom den nya teknologin och allt fler jägare blev ägare av rullblockare. Tids nog övergav också armén rullblockaren till fördel för Mauser modell 94 och 96 och marknaden flödade över av militärt överskott.

Lukten och röken är det som gör svartkrut speciellt. Det är en svavelosande odör som påminner om svunna tiders jaktäventyr. Foto: Lars Arvidsson

Från sekelskiftet 1900 fylldes dagspressen av annonser om militära rullblockare som kunde köpas för några få riksdaler.

Den som hade gott om pengar kunde köpa sig en civilt tillverkad rullblockare i olika utföranden. Husqvarna hade ett digert sortiment i allt från .22-kalibrar till olika stora expresspatroner.

De flesta köpte sig dock en m/1867 i ursprungskalibern 12,17x44R, eller omgjord till hagelgevär.

Remington i skolbänken

I vårt test använder vi oss av den klassiska m/1867, med den enda skillnaden att detta är ett skolgevär med modellnamnet 8A. Att det är ett skolgevär innebär att vapnet är något kortare än den fullstora armémodellen. Det användes under 1800-talet när exercis och fostran var en naturlig del av unga pojkars skolgång.

Vårt exemplar tillverkades på Husqvarnafabriken mellan åren 1877 och 1879 och är kamrad i originalkalibern 12,17x44R. Denna patron är att betrakta som en ren svartkrutspatron. Den ansågs dock som något klen för både älgjakten och för militären. Hylsvolymen är förhållandevis liten till kulans storlek, vilket gör vapnet lättskjutet med låg hastighet som följd. Detta till trots var det denna patron som fällde de flesta älgarna under tidigt 1900-tal.

Försvaret uppgraderade under 1880-talet rullblockaren med den första röksvaga patronen, 8x58RD, som även med dagens mått uppfyller klass 1-kraven.

Mörkbetsad björk

Just detta skolgevär användes till älgjakt så sent som på 1930-talet och det nedkortade formatet gör att det känns smidigt och lätt. Stocken är i mörkbetsad björk med vacker ådring och pipan hålls på plats med järnband som kan lossas med skruvmejsel.

Under pipan finns en läskstång vilket kan vara praktiskt vid vapenvård i fält. På pipan sitter ett trappsikte som kan höjas i fyra olika nivåer, beroende på avstånd, och fällas upp till stående för riktigt långa håll. Trappsiktets praktiska funktion i en jaktsituation kan ifrågasättas, då det var framtaget för militärt bruk.

Laddandet är enkelt. Hanen förs bakåt och slutstycket, själva blocket, dras tillbaka.

Anders Lindkvist

Varning! Att skjuta med antika vapen kan vara förenat med livsfara! Vapnen i artikelserien är noga besiktade av vapensmed och skjutna under kontrollerade former med välmeriterad expertis.