Vapnet för alla. Om det var en bössa som varje jägare i södra och mellersta Sverige hade i sin ägo under 1800-talet, så var det den slätborrade bössan. En grovkalibrig bössa som kunde användas till det mesta, både som hagelbössa och som storviltsbössa när nöden krävde.

Denna typ av bössa blev var mans egendom efter år 1789, då jaktlagen ändrades i Sverige och varje bonde fick full jakträtt på sin egen mark. Det var en historiskt viktig ändring som gav bönderna rätt till all den jakt de förvägrats sedan medeltiden.

Den nya lagen var inte bara av godo utan resulterade i att viltstammarna kollapsade – och det var med slätborrade, enkla mynningsladdare som det skedde.

Omborrade musköter

Under 1800-talets fredsår och industriella revolution såldes stora mängder vapen ut från försvaret, samtidigt som vapenproduktionen blev mer effektiv. För någon enstaka riksdaler kunde enkla drängar och backstugusittare bli ägare till någon utgallrad musköt och jaga i skogen.

Slaglåsbössan och dess tillbehör. Hagelpung i läder, kruthorn och ett ovanligt knallhattshorn tillverkat av en hummerklo. Foto: Lars Arvidsson

Johan Lindström Saxon skriver i sin bok Jakt och jägare i gamla tiders Närke om hur det kunde gå till när dessa vapen såldes till hugande spekulanter:

”Ofta användes gamla armégevär som omborrades av någon smed ute i bygden. Dessa ansågos för synnerlighen skjutsäkra och starka. När de nuvarande gevären infördes som armégevär kom en tilltagsen västgöte med ett helt lass av de gamla, utrangerade gevären upp till Zinkgruvan en avlöningsdag, där de fingo en strykande åtgång.”

Under 1800-talet övergavs flintlåset till förmån för slaglåset. Denna låstyp var enklare att använda, mer driftsäker och lättare att tillverka.

Som alternativ till att krångla med eldstål, flinta och löst fängkrut ersattes flintlåshanen med en enkel hane och eldstålet fick lämna plats för en knallhattstapp. I stället för fängkrut trädde man en liten knallhatt på tappen som i sin tur antände krutet i kammaren.

Genialt enkelt

Systemet var genialt enkelt och mängder med äldre vapen kunde lätt konverteras till det nya systemet. Jägaren blev förvisso beroende av knallhattar som var en industriprodukt, men med 1800-talets förbättrade transportsystem med järnvägar och ångbåtar kunde även den mest utsocknes jägaren få del av de nya handelsvarorna. Slaglåset vann stor spridning redan under 1830-talet i Sveriges mest avlägsna hörn.

Den slätborrade bössan var de sydsvenska jägarnas arbetshäst under 1800-talet. Foto: Lars Arvidsson

Den slätborrade bössan kunde användas till det mesta, finhagel för fågel, hare och räv, grovhagel för varg och rundkula till björn och älg.

I vårt test har vi skjutit med rundkula för att se hur det presterar. Vapen av den här typen har vanligen kaliber mellan 16 och 20 millimeter, varav de militära musköterna, som ofta användes för jakt, hade en kaliber mellan 18,55 och 20 millimeter.

Effektiva

Rätt använda var dessa effektiva och funktionella vapen som av somliga användes fram till sekelskiftet, runt år 1900.

Vapentypen var ovanligare norrut där den räfflade lodbössan var det huvudsakliga jaktvapnet. På 1870-talet när Remingtongevären började bli allt vanligare fick dessa gamla grova slaglåsbössor tillmälen såsom ”surkålstunna”.

Vapnet i vårt test är en lång pjäs, stockad i betsad björk och med järnbeslag. Beslag, lås och pipa kommer från ett äldre vapen men när vapnet byggdes om till slaglås runt 1850 fick det en ny stock.

Helstockad

Allt smide håller god klass och även om den är helt osignerad är det utan tvekan ett arbete utfört av duktiga vapensmeder i någon svensk stad. Även kolvarbetet håller bra klass med ett funktionellt formspråk utan några avancerade dekorationer.

Bössan är helstockad och avslutas med ett enkelt näsbleck av horn. Pipan sitter fast i stocken med en korsskruv baktill och med stift i förstocken. Att ha pipan stiftad i kolven är estetiskt tilltalande men gör det svårt att lossa pipan ur stocken utan dorn och verktyg. Dessutom är det lätt att skada träet och tappa bort stiften. Riktmedlet är en låg siktbalk med en bred siktskåra och pipan har en låg spång och kornet är av mässing.

Enkla att skjuta och ladda

Slaglåsvapen är enkla att både skjuta och ladda. Det är bara att tömma ett krutmått i pipan och lägga en fettad tyglapp på mynningen och pressa ner tills kulan ligger stumt mot krutet. Hanen sätts i halvspänn, en liten knallhatt träs på tappen och är man då försiktig kan man lägga ner hanen mot hatten eller spänna upp till helspänn när det är dags att skjuta. Vapnet saknar ytterligare säkring vilket kräver försiktighet när knallhatten väl är ditsatt.

Här är knallhatten satt på knallhattstappen och hanen är i helspänn. Slaglåset är resultatet av många olika uppfinningar kring sekelskiftet 1800. Foto: Lars Arvidsson

Det första som jag noterar är längden. Bössan räcker mig nästan till hakan och därför föreställer jag mig den som väldigt tung och klumpig.

Överraskande nog visar det sig vara tvärtom. Den känns lätt för sin storlek och balansen är riktigt bra. Det är med lätthet kolven förs mot axeln och det är tydligt att denna bössa vill skjutas instinktivt. Som hagelbössa skulle den troligen hävda sig bra.

Trevlig upplevelse

Vi skjuter bössan både stående och sittande i bänk. I jämförelse med flintlåsvapen är detta en riktigt trevlig upplevelse. Trycket är distinkt och hårt med minimalt släp. Tändningen har en obetydlig fördröjning och man slipper brinnande fängkrut i ansiktet vilket underlättar skyttet avsevärt.

Precisionsmässigt lämnar bössan dock mycket övrigt att önska. De grova riktmedlen ger inte mycket utrymme till exakthet på samma sätt som studsarnas finare riktmedel. Att riktmedlen gör sig bra vid hagelskytte rådde det emellertid inget tvivel om. I mångt och mycket påminner skyttet om att skjuta hagelbössa med primitiva slugs.

Möte mellan gammalt och nytt

Om lodbössan var norrlandsjägarens arbetshäst under 1800-talet så var den slätborrade bössan definitivt det för södra Sverige. Tillgången på billiga vapen var stor och för de allra flesta var det hageljakten som gällde i en tid då klövviltet nästan utrotades.

En lång skönhet. Trots sin längd på nästan 140 centimeter är det en ­lättsvingad och välbalanserad bössa som nog trivs med hagel. Foto: Lars Arvidsson

Slaglåset var en revolutionerande uppfinning som flyttade oss närmare något som påminner om moderna skjutvapen, åtminstone när det kommer till det praktiska skyttet. Den mynningsladdade teknologin är närmast medeltida och kom långsamt att försvinna vid enhetspatronens ankomst.

1800-talet var en spännande tid teknologiskt, där nya revolutionerande uppfinningar samsades sida vid sida med uråldriga konstruktioner.

Samtidigt som den här bössan var i bruk hade de första jaktgevären med cylindermekanism kommit i bruk, den första bygelrepetern hade lanserats och primitiva patroner börjat användas. Dessa vapentekniska nydaningar kom snart att bereda ny väg i det jakthistoriska landskapet och förändra jakten för all framtid.

Anders Lindkvist 

Varning!

Att skjuta med antika vapen kan vara förenat med livsfara! Vapnen i artikelserien är noga besiktade av vapensmed och skjutna under kontrollerade former av välmeriterad expertis.