Vargbyn inleds med att ett så kallat genetiskt viktigt vargpar flyttas från renskötselområdet till en by i Mellansverige. Flytten görs av myndigheter – som naturligtvis helt mörkar aktionen för de som bor i byn. Men när en välmeriterad jakthund dödas av en av vargarna är hemligheten avslöjad och historien igång.
I romanen finns de flesta nidbilder vi kan tänka oss inblandade: den vargkramande tjänstemannen på länsstyrelsen, den varghatande tjuvskytten och såklart även de som står lite mitt emellan i vargfrågan. 
Författaren själv beskriver sin roman som ”en mustig skröna skrämmande nära verkligheten”. Jag håller inte med om beskrivningens tre sista ord. För det här är inte skrämmande nära verkligheten, det är tvärt om en rätt naiv historia som innehåller märkliga skildringar av skyddsjakt, svartvita karaktärer och en vargdödad människa.
Ämnet varg är hett och berör. Men tyvärr blir jag inte berörd av romanen Vargbyn.