Recension av Schröders ”Om skidor och skidåkning”
PremiumGustaf Schröder var inte bara en beryktad storviltjägare, han var också känd som en skidåkare av guds nåde. Inte undra på, då han under hela sitt yrkesverksamma liv tillbringade vintrarna igenom på skidor. ”Överallt där det finns snö, kan jag också ta mig fram”, lär han ha sagt.
Schröder skrev även en bok om specifikt skidor och skidåkning. Den utkom år 1900 och är i dag mycket sällsynt och svåråtkomlig, även på antikvariat. Som årsbok har därför Gustaf Schröder-sällskapet glädjande nog låtit trycka och distribuera en nyutgåva av denna raritet.
Författaren beskriver först hur man väljer ut virke i skogen till både själva löpskidan, som man hade på vänster fot, och andurn eller andern, som man hade på höger fot och med vilken man sparkade ifrån. Andurn eller andern var en kortare skida som undertill var klädd med skinn från frambenen på en älg, där skinnet var vänt så att håren låg bakåt.
Detta sätt att åka skidor ansåg Schröder vara det bästa i kuperad eller bergig terräng. Så kallade Västerbottensskidor, som var lika långa, ansåg han också utmärkta men de passade bäst på jämn mark.
Pedagogiskt sätt
Sedan beskriver författaren hur man tillverkar skidor, stavar, bindslen, skidskor och även skidkälken, som varje skidåkande jägare behövde för att transportera sin utrustning.
Skidåkningens teknik lär Schröder ut på ett mycket pedagogiskt sätt men anbefaller att man förlägger praktiken till skogfri mark. Som avslutning låter han nybörjaren följa med på en björnjakt och iaktta hur de erfarna jägarna ordnar för jakten och tar sig fram i skogen. Det handlar inte bara om skidåkning utan också om hur man reder sig nattläger och bygger en så kallad nying för att ha värme under en vinternatt på granrisbädd.
Som extramaterial och sammanbundet med boken om skidor och skidåkning medföljer också en av Schröders småskrifter, som utkom första gången 1898 på Albert Bonniers förlag. Det är ett 31-sidigt häfte, där Schröder kommenterar 1864 års jaktstadga; den andra i ordningen efter reformen 1789, då jakten i Syd- och Mellansverige upphörde att vara ett regale.
Korrekturfel
Bland annat kritiserar Schröder att det var tillåtet att skjuta älgkon men förbjudet att fälla hennes kalv. Han vill också att den införda hundskatten ska vara lika i hela landet och att influtna medel ska användas till skottpremier på rovdjur.
Schröders sammanbundna skrifter om skidåkning respektive nya jaktstadgan behäftas tyvärr med en störande mängd korrekturfel. Boken utgör volym 24 i Gustaf Schröder-sällskapets serie av nyutgivningar och enklaste sättet att skaffa den är att sätta in 250 kronor (medlemsavgift) på sällskapets plusgirokonto 464 56 93 – 5 samt ange namn och adress.
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.