Eric Ringaby har arbetat med skogsfågelforskning under mer än tre decennier och redovisar i sin bok om tjädern resultat och erfarenheter. Det är en praktikens man som talar och resultatet är den bästa faktabok om vilt som utkommit på senare år.
Boken tillhandahåller mycket nytt vetande men avlivar också många myter om tjädern. Till exempel att tjädern står och faller med sina spelplatser och bara trivs i gammal skog och därför hotas av skogsbruk. Men tjädern inställer inte sin könsdrift på grund av skogsavverkning. Den etablerar bara en ny spelplats. Och den gamla skogen är ingen optimal tjäderbiotop. Tjädern är anpassad till skogsbrandens mekanik. Den är kantzonernas fågel som utnyttjar många olika biotoper beroende på årstiden. Tjäderhönan lägger gärna sina ägg i hyggeskanter och tjäderkycklingarna hittar mest mat i sumpskogar.

Minskar inte

Tjädern är ett relativt välmående vilt i den svenska skogen och arten minskar inte. Tjäderns stora problem är att den utgör mat för andra djur och värst härvidlag är räven. Dumt nog lägger tjäderhönan ägg som ligger en månad på marken. Och när de sorkstora kycklingarna kläcks kan de inte heller flyga från början utan måste exponera sig för rovdjuren under sitt födosök. En tjäderkyckling som inte föds under en sorktopp har minimala chanser att uppnå ett års ålder.

Rik kunskapskälla

Inte ens när författaren själv agerade dagismamma åt en kull kycklingar lyckades han avvärja alla faror. Bara några meter bakom hans rygg slog en ormvråk en ungtupp.
Eric Ringabys tjäderbok är en rik kunskapskälla även för de som är intresserade av skogshistoria och författarens reflexioner kring olika problem och frågeställningar gör den också till en nöjsam läsning.