1800-talets första hälft var en svår tid för svenskt bösshantverk. Den svenska tillverkningen av jaktvapen nådde sin högsta punkt under 1700-talet, för att sedan gå ner sig rejält under 1800-talet. Det var först när Husqvarna började tillverka patronladdade jaktvapen under 1860-talet som Sverige fick en stor, modern tillverkning. Innan dess fanns det i städerna en liten handfull namngivna vapensmeder som med ära satte sitt namn på sina alster.

Norrländska bössmeder

I de norra delarna av Sverige blomstrade dock det folkliga bösshantverket. Runt omkring i Norrland fanns bössmeder som tillverkade enkla, funktionella och förvisso välskjutande vapen – men dock utan större flärd. Fint folk köpte luxuösa vapen utomlands och de som fortfarande mindes 1700-talets glansdagar suckade nostalgiskt.
I Jägareförbundets Tidskrift för jägare och naturforskare (föregångaren till Svensk Jakt) årgång 1834 beklagar sig författaren:
”Detta hantverk har hos oss kommit i ett betydligen förändradt skick, emot hvad det var i fordna tider.”

Johannes Hult

Bland de folkliga smederna fanns dock enstaka lysande stjärnor och Johannes Hult var en av dem som utmärkte sig. I lilla värmländska Gravås verkade denna excentriske och begåvade vapensmed.
Hult hade förmågan att tänka stort och lät sig inte bromsas i sin kreativitet av någon folklig återhållsamhet. Han föddes under enkla förhållanden den 9 juli 1810 på Älgå bruk. Efter att gått i lära på bruket och arbetat på olika ställen som smed och mjölnardräng slog han sig ner i Gravås år 1845 med sin hustru Britta Andersdotter.

En praktfull bössa tillverkad av Johannes Hult 1810–1871. Det är en liten och nätt bössa med rakräfflad pipa för både hagel och kula. Bössan är rikligt graverad med hjortar, ansikten av björn och lo och varbygeln avslutas i en snidad drake. Foto: Anders Lindkvist

Geniala och märkliga

Det är nu som Johannes Hult börjar sin bana som en av det svenska bösshantverkets mest geniala och märkliga särlingar. Trots sina tidigare erfarenheter som smed tycks han till stor del ha varit autodidakt när det kom till bössmidet.
Ganska snart vann han ryktbarhet i den värmländska jägarsocieteten och många av dess medlemmar törstade efter gott hantverk. Även Gustaf Schröder, som umgicks i dessa kretsar, skrev om Hult:
”…tex Johannes Hults i Gravås, blevo de icke allenast välskjutande, utan även helt prydliga, ja, till och med praktfulla.”

Gustaf Schröder ägde också en av Hult tillverkad lodbössa, kallad ”Hultan”. Hults skicklighet gjorde honom till ett välkänt namn. Hans bössor ansågs ha så bra kvalitet att de skickades till världsutställningarna i London (förmodligen 1851) och Paris 1855. Bössan i Paris blev prisbelönt och köptes av kung Karl XV. Bössan från världsutställningen i London köptes av kung Oscar I.

Inspirerad av andra

Det var troligen också bland dessa överklassjägare som Hult fann stor del av sin inspiration. Förmodligen fick han se många vackra och överdådigt dekorerade tyska, franska och belgiska vapen. Av dessa lånade han stilelement som han sen smälte samman i sin alldeles egna sprakande folkliga och lite naiva stil.
När han var som bäst graverade han gärna svulstigt med djurmotiv och snidade i överdåd. Hult var en multibegåvning och man kan undra hur han lärde sig både snida, gravera, damaskera och räffla pipor samt göra guldinläggningar utöver det vanliga bössmidet. Många moment som bössmeder traditionellt lejde bort till andra specialiserade hantverkare utförde Johannes Hult själv.

Bössan har ett fjäderbelastat fack i bakkappan. Skjutknappen är ett återbrukat beslag från en kolvkappa på en ryttarpistol från 1700-talets början. Foto: Anders Lindkvist

Vapen byggda som pussel

Hult var en mycket finurlig smed som gärna byggde in olika mekaniska finesser och tekniska klurigheter i sina arbeten. Bland annat konstruerade han bössor som fungerade som ett sinnrikt pussel.
I Livrustkammaren finns en av dessa och genom att trycka och vrida på olika beslag så kan bössan plockas isär utan verktyg. Pusslet var så avancerat att baron Carl Fredrik Fleetwood i Sälboda brukade roa sig med sina gäster genom att utfästa en belöning på 300 riksdaler till den som kunde ta isär bössan.

Johannes Hult hade ett stort intresse för mekanik och konstruerade även en jordbruksharv, olika vagnshjulskonstruktioner och sifferstansar liksom smidde detaljer till Gunnarskogs kyrka. Hans arbete vittnar om en stor yrkesstolthet, det är svårt att missa att det är Hult som tillverkat bössan eftersom han ofta signerade grandiost och tydligt. Men Hult var också rotad i sin lantliga närmiljö och de flesta av hans vapen var enkla bössor för enkelt folk.

Johannes Hult hängde med i vapenutvecklingen och tillverkade denna patronladdade bössa 1868 avsedd för patroner. Konstruktionen var Hults egen. Foto: Erik Lernestål, Livrustkammaren/SHM

Fabrikstillverkning tog över

1871 gick Johannes Hult ur tiden och med honom gick också bösshantverket in i en ny tid. De små, lokala bössmederna med sina krumma små smedjor försvann och deras handgjorda vapen lades på hyllan.

Johannes Hult.

Husqvarnas jaktvapen reste sig ur sitt skamfilade rykte och en helt ny, modern generation av fabrikstillverkade jaktvapen kom att bli standard för varje jägare – i stad som land.

Anders Lindkvist