Hetsjakt under förvintern på älg av Johan Tirén. Ur Norrlands jakt och fiske av Sven Ekman (1910).
Älgberättelser – del 6: Hur många älgar fälldes förr?
PremiumIntresset för älgen tycks vara evigt – åtminstone i den svenska jägarkåren. Kjell Danell, professor emeritus vid Sveriges lantbruksuniversitet och författare till flera böcker om jaktens historia, har botaniserat i älgens historia. Resultatet: en artikelserie i åtta delar om älgens och älgjaktens historia.
I den äldre norrländska litteraturen nämns älgen som sällsynt eller försvunnen, vilket tyder på ett hårt jakt- och fångsttryck under 1700- och 1800-talen. Bilden stärks av lagar och förordningar. Exempelvis förbjöds 1753 nybyggare i Jämtland och Härjedalen att jaga med hundar, skidor eller bössor. Den svenska älgstammen var då på väg mot utrotning, åtminstone i södra och mellersta Sverige.
Hetsjakt i djupsnö
Genom 1808 års jaktstadga fredades älgen under en tioårsperiod. När den åter fick jagas var det under september och lite till, men kortades allt eftersom till de två första septemberveckorna. Kortare eller längre fridlysningar kom och gick och i slutet av 1880-talet infördes förbud att döda älgkalv.
Den mest förödande jaktformen var hetsjakt i djupsnö med skare. Bäst var när älgen trampade igenom vartannat steg, men bar skidåkarna. Dag efter dag följde man älgen och genom att öka tempot tröttades den, särskilt de dräktiga korna. Älgarna dödades med yxor eller spjut, men att skjuta dem kunde leda till att man röjde sig.
Läs även:
• Övriga älgberättelser i serien
Hetsjakten var grym och förbjöds 1808, men stadgan efterföljdes dåligt, särskilt under missväxtår. Successivt ersattes den av barmarksjakt där hundar kom att spela en allt större roll samtidigt som gevären liksom jägarna blev effektivare.
Bevakning på allvar
För att minimera den illegala jakten gav landsting och hushållningssällskap medel till de nybildade jaktvårdsföreningarna. De senare fördelade pengarna till bevakare, älgpoliser, som skidade runt älgstånden, samt till dem som angav tjuvjägare.
Skogs- och kronobetjäningarna tog bevakningen på allvar. Misstänkta som greps fördes till tinget, men det var svårt att hitta vittnen som ställde upp.
Mer konsekvent
Hur många älgar som fälldes i norra Sverige före 1870 är svårt att säga då statistik saknas. Därefter började Skogsstyrelsen, senare Domänstyrelsen, att rapportera, men statistiken har sina brister.
Först en bit in på 1900-talet blev rapporteringen mer konsekvent. Under 1870–1900 fälldes per år då älgjakt var tillåten i: Norrbotten 100–250 älgar; Västerbotten 100–600, Jämtland 50–400, Västernorrland 30–200 och i Gävleborg cirka 50.
Kjell Danell
Andra läser också
Kul att du vill följa !
För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.
Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.
Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.