Vildsvinsjakt domineras av två sätt att jaga, jakt med hund och åteljakt. Åteljakten står troligen fortfarande för det största uttaget av fällda vildsvin, även om hundjaktens betydelse sakta men säkert ökat i takt med att jägarkåren lärt sig att jaga det nya viltet även med hund. Vi ska här kika lite närmare på vad man ska tänka på när man anlägger en vildsvinsåtel, och samtidigt jämföra några populära foder­spridare.

Räcker din jaktmark?
Överväger man att anlägga en åtelplats för vildsvin så är den första frågan man ska ställa sig – hur stor är min jaktmark? Jaktvårdskonsulenter från vildsvinsområden kan intyga att vildsvinsåtlar på små jaktområden har blivit ett av de vanligaste trätoämnena i jägar­kåren. Lagstiftningen är en smula grumlig kring anläggning av vildsvinsåtlar, och någon nedre arealgräns eller avstånd till grannmarken finns inte definierad.
Jägareförbundet anger en rekommendation om att avståndet till grannmarken bör vara minst 200 meter. Följer man detta råd så kan man aldrig anlägga en åtel på mindre marker än 16 hektar.

Däremot säger lagstiftningen stopp för att locka vilt från annans mark. Rättsfall som finns kring lockande av vilt från annans mark har ofta fokuserat kring det jaktliga uttagets storlek. Flera fällande domar har avgjorts genom rättens bedömning att överuttag har skett. Man har skjutit mer vilt än vad marken producerar, och kraft­igt överskridit vad vi kan kalla för i trakten gängse uttag.

Ett exempel: Säg att man i ett lokalt område har ett jaktligt uttag av vildsvin som normalt ligger på 30 vildsvin per 1.000 hektar och år. Den som har en mark om 100 hektar kan då betrakta ett årligt uttag om tre vildsvin som normalt. Den som har en liten mark om 10 hektar får med samma sätt att räkna ett årligt uttag om 0,3 vildsvin, ­vilket då motsvarar en avskjutning av ett vildsvin per tre år.

Jaktuttagets nivå om 30 vildsvin per 1.000 hektar och år ska inte ses som en allmän rekommendation, det är bara en siffra i räkneexemplet. Lokalt kan det normala jaktuttaget av vildsvin vara både större och mindre per arealenhet.

Välj rätt plats
Ska en åtelplats bära frukt så bör man tänka igenom var den anläggs. Avståndet till daglegaområden lämpade för vildsvin bör inte vara alltför långt, och i varje fall inte innebära att vildsvinen behöver passera stora öppna områden som åkrar eller kalhyggen. Måste de passera sådana områden, så brukar besöken på en sådan åtel begränsas till de allra mörkaste tiderna på dygnet. Naturligtvis är det också olämpligt att anlägga åteln så att vildsvinen behöver passera trafikerade vägar i onödan.
Välj gärna en plats för foderspridaren där berg går i dagen. Vildsvinen kommer att böka en hel del på själva åtelplatsen, och hård botten ger en fräschare plats. Sätts spridaren i en jordfylld sänka som ofta blir vattensjuk, så är lervälling snart ett faktum.

Man tager vad man haver
Tänk också på vindriktningen. I sydligaste delarna av landet är västlig vind den dominerande vindriktningen. Det är klokt att sätta jakttornet eller vakkojan så att man inte lägger vind över åteln, eller mot det område där vildsvinen ofta stannar upp och kollar läget innan de vågar gå fram.

Hur man sätter upp foderspridaren, och vad man väljer för tunna till fodret, varierar stort. Lösningarna brukar ofta vara à la Kajsa Warg – man tager vad man haver. Storleken på fodertunnan blir ofta en kompromiss. En stor 200-literstunna behöver inte fyllas på så ofta men kräver en gedigen upphängning för att bära den ansenliga vikten hos en fylld tunna. Den blir också osmidig att fylla upp. De flesta föredrar att montera foderspridaren i en plasttunna om 50-60 liter. Bäst är kanske de blå plasttunnor i storleken 60 liter som används av livsmedels- och kemindustrin. Varianten med avtagbart lock, som man kan låsa med en spännring, brukar fungera bäst. Tunnor som haft giftigt innehåll eller något som är svårt att göra rent ska man förstås undvika.

Demolerade av vildsvin
Nackdelen med mindre tunnor är att de måste fyllas efter cirka två veckor med normal spridning enligt nedan, men fördelarna med enklare hantering och smäckrare upphängningsanordning överväger.

Tunnan kan med fördel hängas i en trebensställning, som försetts med en enkel och billig reptalja. Med en sådan riggning hanterar en person enkelt hanteringen med att fylla upp tunnan. Se till att foderspridarens nederdel alltid är mer än cirka 150 centimeter från marken, gärna mer. Tidigare sa man 130 centimeter, men efter att ha fått några foderspridare demolerade av vildsvin har vi börjat sätta dem högre. Eftersom vi följt lagen om åtelkameror vet vi inte exakt hur vildsvinen burit sig åt för att nå spridarna på 130 centimeter, men de har lyckats.

Foderspridare i testet
Vad man fyller tunnan till foderspridaren med är ofta en ekonomisk fråga. Majs hålls av många som nummer ett, men majs är dyrt. Foderärtor har nästan samma dragningskraft på vildsvinen och är betydligt billigare. Spannmål brukar utgöra basen i fodret, och de flesta föredrar vete, men havre fungerar också bra. Ofta används en blandning av majs eller ärtor tillsammans med spannmål. Fodret bör vara ganska rent och fritt från halmstrån med mera, som gärna stoppar upp flödet av foder i tunnan.
De foderspridare vi valt att titta närmare på, är bland de vanligare på dagens marknad. Spridarna i den billigare prisklassen har blivit avsevärt bättre de senaste åren. För bara några år sedan var spridarna i detta segment snarast att betrakta som enkla leksaker, som vare sig höll ihop eller fungerade som de skulle, men nu är flera av de billigare spridarna riktigt bra.

Välja rätt spridningstillfällen
De tre foderspridarna är av väldigt lika konstruktion. Flera av dem innehåller också samma komponenter som konkurrenterna. Ingen av spridarna är ett dåligt köp, och vilken man väljer är kanske mer en fråga om tillgänglighet och pris. Även om spridarna kan ges upp till sex spridningstillfällen per dygn, så kommer nog de flesta att sätta den på två tillfällen. Första spridningen sätts till strax innan skymningen, och den andra en stund senare. Väljer man att sprida foder på dagen, får man räkna med att det mesta äts upp av nötskrikor och ringduvor. Kvällstid är det mest grävling, vildsvin och rådjur som tampas om godbitarna.

Spridarna i testet jobbar med högt varvtal. Väljer man det högsta varvtalet, så slungar alla tre iväg fodret ärtor i en radie av upp till tio meter, spannmål något kortare. Vi gjorde bedömningen att en spridningstid om fem sekunder var fullt tillräcklig. Med längre intervall töms en liten tunna fort.

Svensk Jakt testar foderspridare

Biltemas spridare
Testvinnare

Biltemas spridare känns genomtänkt på de flesta punkter men gallret kring spridarplattan känns onödigt. Gallret hindrar också möjligheterna till att finjustera höjden mellan spridarplatta och fodertunna. Denna justering optimerar spridaren till just det foderslag man använder. Luckan till spridarens inre kan enkelt fällas upp, och man når lätt klocka och batteri. Bra att luckan kan låsas med ett hänglås. Genomtänkt manual på svenska, norska, danska och finska. Samma klocka som Racerbacks spridare. Engelsk tidvisning kräver lite eftertanke (hålla isär AM/PM), men det engelska språket är lätt att förstå. 
Väger man ihop funktion, ergonomi och pris framstår Biltemas spridare som testvinnare, med betyget 4 av 5.

Genzos spridare
Tydlig manual

Genzos foderspridare fungerar väl och är enkel att montera och höjdjustera. Att klockan har 24-timmars tidvisning och pratar svenska, känns vettigt i en tid när allt fler produkter säljs med undermåliga och svårtydda manualer. Höljet till spridaren är i stabil plast, och känns gediget trots materialet. Spridarens inre når man genom att ytterhöljet hissas ner – enkelt, men vi upplevde knappen för att släppa höljet som lite krånglig. Lätt och pedagogisk manual på svenska. Bra galler hindrar fåglar att ta foder från spridartallriken. Den levereras också komplett med batteri och laddare. Säljs även som paket med tre spridarkit, inklusive batterier och laddare, för 1 795 kronor. Betyget blir 3 av 5.

Racerbacks spridare
Lättmonterad

Racerbacks spridare är gedigen i rejäl plåt, och är både lättmonterad och enkel att höjdjustera. Luckan till spridarens inre är upphängd i ett vanligt gångjärn, och kan låsas med ett hänglås. Samma klocka som Biltemas spridare. Engelsk tidvisning kräver lite eftertanke (hålla isär AM/PM), men det engelska språket är lätt att förstå.  Manual till spridaren följer inte med men en enkel anvisning följer med till klockan. Rustik plåtspridare som sprider fodret väl. Betyget 3 av 5.

Testet publicerades i Svensk Jakt Nr 7-2013