I teorin kan den uttryckas så här.

Livet i naturen är hårt. Endast ett fåtal av djurens ungar över-lever länge nog för att nå fortplantningsduglig ålder.

En viktig anpassning till dessa villkor är att inte slösa med tiden. Ju snabbare och effektivare en unge lär sig överlevnadens ABC, desto större chans har den att klara sig.

Särskilt viktigt är detta för större, sociala rovdäggdjur, som måste lära sig ett komplicerat jakt- och flockbeteende.

När vi i TV:s naturprogram exempelvis ser söta lejonungar leka och rasa, brottas och leka tafatt, lägga sig i bakhåll för syskon, försöka fånga fjärilar eller skalbaggar och så vidare, uppfattas det gärna som en söt idyll.

Tidigt mottagliga

I själva verket bjuds vi på en inblick i lejonens lågstadieskola, och lektionen handlar om att inhämta de allra första grunderna i jaktteknik samt att skaffa sig en så hög position i syskonflocken som möjligt.

Djurens ungar är alltså redan mycket tidigt mottagliga för inlärning av beteenden som förbereder dem för vuxenlivet.

Beteendeforskare anser att en hundvalp är särskilt mottaglig för inlärning från tre till sex månaders ålder. I praktiken handlar naturmetoden om att utnyttja denna mottagliga period hos jakthundvalpen till att ge den goda vanor och börja forma det beteende man vill se hos den färdiga hunden.

Artikeln är hämtad ur Svensk Jakts Tema ”Valpuppfostran” i nr 4–2010.