Den 4-5 oktober var det återigen dags för provet. I år var det dessutom 15-årsjubileum, som tyvärr fick firas utan Qvinnokampens grundare, Ingeborg Koivusaari, som tyvärr inte kunde närvara på grund av sjukdom.

Som vanligt var det många startande, 21 kvinnor och deras stövare av olika raser.

Bästa hund

Finsk stövare dominerade men även hamilton, schiller, gotlandsstövare, dunkerstövare och schweizerstövare fanns med i startlistan.

Vinnare blev Helena Tiborsdotter med sin finska stövare Rågångens Krut. Hon fick ta emot både pokal och den pejl som Minifinder för fjärde året i rad välvilligt hade skänkt.

Tillbaka nästa år?

Vi tackar samtliga deltagare, domare och alla som hjälpt till med arrangemanget.

Ett särskilt stort tack till Ingeborg Koivusaari som i alla år varit den drivande i sin kamp för kvinnor och stövarjakt, men som nu kommer att dra sig tillbaka. Förhoppningsvis kommer Qvinnokampen ändå tillbaka nästa år med både gamla och nya deltagare!

Fullständig prislista finns på Västerbottens läns stövarklubbs hemsida.

Ingrid Björne

Deltagarberättelse från jaktprovet

Britta Lindgren startade med sin unga hamiltonstövare Snurralyckans Isop på provet. Det här är hennes berättelse.

Dag 1

Vaknar till ett regnigt och blåsigt Lycksele, det är bara att ta det väder som bjuds. Vi åker mot Åsele till vår provruta Ledningsvall, där vi sammanstrålar med dagens domare Kjell-Åke Isaksson.

Klockan 08.00 stryker jag kopplet och Isop drar ut på sök. Han kommer på slag och jobbar ihärdigt, ringar och söker. Efter drygt 1,5 timme utan att något hänt frågar domaren om vi ska flytta. Vi flyttar och Isop gör några nystan, men inget verkar vara lika intressant som det första slaget.

Vi slipper regnet som var i Lycksele och har bara duggregn, men halv storm och 8 grader. Ju längre dagen går desto svårare bli det. Isop jobbar på, hans jaktlust går inte att ta miste på och han gör hela tiden fina sökrundor. När han varit ute i 5,5 timmar och färdats 3,3 mil tycker jag att det får räcka för dag 1. Isop, däremot, hade gärna fortsatt. Vi tackar dagens domare för en blöt men trevlig dag i skogen.

Dag 2

Det hade regnat hela natten och fortsatte så, även blåsten höll i. Med torra kläder och gott humör åker vi 5,5 mil till dagens provruta som hade namnet Stugusjö. Där väntar domare Bengt Ljungberg på oss. Av milen Isop fick i benen dag ett märks ingenting. Han drar ut på fina sökrundor som vanligt. Efter några rundor kommer han på slag, så nu är det bara att vänta och hoppas.

Trajet drar i väg men vi ser att Isop fortfarande bara går på slag. När han kommer över ett hygge mot större skog, tar det bara stopp! Isop lämnar och söker sig tillbaka till bilen. Vad hände, varför bara lämnade han?

Misstänker björn

Vi bollar lite olika scenarier. Kände Isop att han var för långt borta och sökte stöd? Nej, det känns inte troligt. För att söka en förklaring tar vi med Isop och går sakta tillbaka mot skogen. Vi går längs en väg. Isop är glad och sprallig och söker ut på båda sidor. När vi närmar oss platsen, där han lämnade, ser vi först ett ökat intresse hos honom. När vi kommer ut på hygget mot storskogen blir Isop misstänksam. Han stannar och spanar, blir stel och vill inte gå vidare in mot skogen. Vi misstänker björn. Jag har aldrig förr sett Isop tveka och ha den lite skrämda blicken. Vi vänder och går därifrån.

Vi går mot bilen och kaffet. Klockan är 12.45, så en kvart till vill jag att Isop ska vara ute i alla fall. Jag ser att han börjar vara trött, vilket inte alls är konstigt, det är dag två och han har gjort många mil i regnigt, blåsigt och ruskigt väder. Men en stund till…

Upptaget kommer

Jag tar med honom på andra sidan av vägen och plötslig är tröttheten som jag såg i hans blick som borta. Isop går ut fint på sök igen. 300 meter bort kommer han på slag och ca 13.15 kommer upptaget. Drevet snurrar på, så vi misstänker hare, men det visade sig vara en räv som buktade snävt.

Turligt nog visade den upp sig, så drevdjuret blev känt. Vi får förflytta oss hela tiden för att kunna följa drevet. Kommer man fel i vind är det nästan ingen hörbarhet, så vi får anstränga oss. Om vi kommer rätt i vind hörs det hyfsat bra.

Första pris

Isop öser på och drevet går vidare. Vi kopplar på väg vid en kortare vägtappt, som vi inte låter Isop reda ut. Provtiden är snart slut och det är ett perfekt läge att koppla. När domaren räknat ihop tillkännager han att Isop fått ihop 83 drevminuter, 15 tapptminuter med längsta repris 71 minuter, det vill säga ett första pris i unghundsklass!

Isop var ute i 7 timmar och färdades 4,4 mil. Vilken kämpe! Han är ju bara 16 månader. En alltigenom blöt, regnig och blåsig dag –men vad gör väl det! Isop tar ett första pris och vi hade dessutom en trevlig och positiv domare. Vilken helg! Isop som är provets yngsta hund slutar som nr 10 av 21 startande hundar och han blir dessutom bästa hamiltonstövare.

Britta Lindgren