söndag 26 maj

Hund

Reklam för Spratts hundbröd i Tidning för Idrott 1887. Spratts hundbröd var världens första kommersiellt framgångsrika hundfoder. Här säljs det i Bastmans jaktbutik i Stockholm. Källa: Kungliga biblioteket/Tidningen för Idrott 1887-05-15

Bilden: Hundbröd, älgmule och torkade renlungor – hundmat från förr

Premium

Hundmatsindustrin håller jägarkåren i sitt grepp. Hyllmeter av hundmat presenteras i djuraffären med preferenser för varje sorts hund. Förr levde hunden på gröt, matrester och salt fläsk och en del mat kunde på magiskt sätt göra jakthunden bättre.

I dag är jakthunden omgärdad av en avancerad industri. Den förser jägaren och dess trogna kamrat med veterinärvård, mediciner, skyddsvästar, pejlar, tassvax, koppel i mängd, hundkåpor, apportdummies, hundleksaker och inte minst mat. Det sistnämnda i form av fabrikstillverkat torrfoder och färskfoder.
Hundmatstillverkningen är egentligen inte gammal, särskilt i jämförelse med hur länge hunden slagit följe med människan. Det var förmodligen maten som gjorde att hunden blev hund och inte längre varg.
Människan matade vargen och med tiden blev den domesticerad, förändrad och en produkt av människans kultur. Hunden och människan levde i symbios, tillsammans jagade de och drog nytta av varandras egenskaper.

Enkel diet

Hunden har alltid levt av smulorna från sin herres bord, sällan har den fått ta del av maten på jämlika villkor. Historiskt sett har hundens diet varit enkel. Den har blivit tilldelad simpla råvaror och det som ratats eller kunnat avvaras.
I en uppteckning från 1800-talets Östgötska Forsnäs ges ett typiskt exempel på hur hundmaten såg ut förr:
”Allmogens hundar fick nog mäst matrester, men annars brukades enbart rågmjölsgröt med mjölk. Gröten kokades för två dagar i särskilda järngrytor, vilka sattes ut som de voro. Mjölk hälldes över och stundom litet fläskflott. Benrester-buljongben lades dit när så fanns. Kött var så sällan förekommande i färskt skick, förresten blev ’de arga av kött’. Men under slakttiden och under jakten var det högtid. Hunden skulle gå ut på jakten fastande, men maten skulle vara fin när han kom hem. Man fick aldrig sätta fram varm gröt, ’fördärvar näsan’. ’Hundbröd’ var okänt. Men några bitar rågbröd hade man i väskan om jakten slog fel.”

Gröt till jakthund

Precis som det beskrivs i texten var olika sorters gröt med ett tillskott av animaliskt protein det vanligaste för jakthunden. I samisk kultur levrade man renblod i rengjorda magsäckar eller torkade renlungor för att ha som hundmat. I Hahrs jakthandbok från 1881 förespråkas en blandning av korn- och havregryn med tillsats av salt kött, fläsk eller klippfisk.
I uppteckningen från Forsnäs ges också prov på många föreställningar som var vanliga vid tiden, exempelvis att hungriga hundar jagar bättre, att de blir aggressiva av köttdiet och att man kan förstöra hundens luktsinne med fel mat eller tillredning.
Det som kallades hundbröd var torrfoderindustrins första stapplande steg under 1800-talet. Idén med hundbröd var gammal och fanns redan under romartiden, men det var först på 1860-talet som James Spratt i England började med storskalig tillverkning av hundbröd.
I kölvattnet av Spratts tillverkning växte hundmatstillverkningen lavinartat. I Sverige lanserade år 1902 Aron Heyman i Vårgårda ett särskilt hundmjöl som var framställt av spill från havregrynstillverkningen. Heymans tillverkning blev grunden till varumärket Doggy. Dessa hundmjöl var tänkta att kompletteras med animaliskt protein.
Först på 1930-talet kom de första torrfodren och den konserverade hundmaten. Under 1800-talet och tidigt 1900-tal fanns småskalig hundmatstillverkning, men den var ofta tveksam till sin natur. Av skämda slaktrester, självdöda och sjuka djur liksom hästkrakar gjorde mindre nogräknade slaktare och individer hundmat i städernas källare och slaktbodar. Hälsovårdsinspektörernas rapporter haglade tätt vid tiden.

Inget människoblod eller bröstmjölk

Jakthunden har i alla tider förärats med belöningar för gott utfört arbete. Traditionellt ska jakthunden få tjäderns huvud, harens hjärta eller någon annan inälva från bytet. Dessa belöningar har än i dag en närmast rituell betydelse bland en del hundförare. Vid stora medeltida jakter på kontinenten skar jägarna upp den fallna hjorten och doppade bröd i dess inälvor och blod och gav till hundarna.
I detta mystiska gränsland låg magin nära till hands. I den svenska folktron fanns mängder av små knep för att få hunden att gå bättre i skogen. Önskade man ge hunden mer mod skulle den smaka av björnens hjärta och galla eller dricka dess blod. Skulle den prestera bättre på älgståndet skulle den bli given älgens mule.
Önskade man en trofast hund skulle man spotta den i halsen tre gånger.
Saker jägaren absolut inte skulle ge hunden var människoblod eller modersmjölk. Det förstnämnda fick hunden att gnaga ihjäl sig själv, det senare gjorde den vild och galen. Om hunden äter gräs blir det regn. Föreställningarna kring hunden och dess föda var många.

I dag matar ungefär 98 procent av svenska hundägare sina hundar med industritillverkat foder. Få är de som kokar gröt åt hunden. Vad som är slående när man kikar ner i historien är hur kolhydratstinn hundarnas mathållning var.
Nuförtiden letar vi efter foder med så stort köttinnehåll som möjligt och mängden vegetabilier är ofta en mätare för fodrets billighet. I dag ser man hunden som ett rovdjur som naturligt borde äta mest kött. Historien lär oss dock något annat, nämligen det att hunden är allätare – liksom sin husse eller matte.

 

Anders Lindkvist

 

 

 

Kul att du vill följa !

För att följa artiklar måste du vara medlem och inloggad på svenskjakt.se.

Om du är medlem, logga in och följ de ämnen du tycker är intressanta.

Är du inte medlem är du välkommen att teckna ett medlemskap här.