Jesper Jönsson är en av personerna bakom sajten vargfakta.se. Han anser att domen grundas på ett felaktigt underlag i avgörande argument samt bristande kunskaper i hanteringen av vilda djur och yrkar på att domslutet ändras och att selektiv, riktad, jakt bifalls.

I sitt överklagande tar Jesper Jönsson upp en rad punkter med felaktigheter i domen och bemöter dem.

– Sammanfattningsvis görs i domen ett antal felaktiga konklusioner som mynnar ut i ett domslut med många brister. De alternativ förvaltningsrätten anser bör prövas är i all mening goda skrivbordsprodukter, men som i verkligheten kommer att visa sig vara näst intill omöjliga att genomföra. Vargen är trots allt ett vilt, mycket intelligent djur som rör sig över stora områden som man i domen utgår ifrån är lika enkelt att kontrollera som exempelvis tamboskap, säger Jesper Jönsson.

Argumenten
• Under Beslutets laglighet i domen står ”Riskerna för skada på den känsliga vargstammen är inte negligerbara om jakten slutförs.”

– I forskarrapporten om selektiv jakt (Olof Liberg, Håkan Sand 2012) är utgångspunkten att vargstammen inom en föryngringsperiod (cirka tolv månader) ska vara oförändrad, det vill säga populationen intakt till numerär. Således är risken för skada redan beaktad, anser Jesper Jönsson.

– Vidare konstaterar sårbarhetsanalysen (Olof Liberg, Håkan Sand, med flera 2012 att det räcker med cirka 40 vargar för att risken för utdöende inte ska överstiga tio procent på 100 år. Resultatet inbegriper normal mortalitet och konstaterad reproduktionskraft. Beaktat okända katastrofscenarier räcker cirka 100 vargar för att betraktas som livskraftig stam. Med ett nuvarande numerär som överstiger 100 är således risken för vargstammen obefintlig.

• Under Annan lämplig lösning i domen står ”Detta förutsätter dock aktiva åtgärder för att den flyttade vargen ska etablera sig i det nya området dit den flyttats. I målet har inte framkommit att sådana aktiva åtgärder har vidtagits vid flytten av den invandrande vargtiken.”

– Det enda till buds stående alternativet för att minimera risken för återvandring är byggandet av ett flera hektar stort hägn för en så kallad ”soft release”. Detta är förenat med enorma kostnader och mycket lång framförhållning. Om privata markägare berörs av ett dylikt hägn kommer juridiska hinder att uppstå. Således efterfrågas något som i realiteten inte är genomförbart, menar Jesper Jönsson.

• Under Annan lämplig lösning i domen står ”… flytt av vargar från den svenska vargstammen till den rysk-finska stammen …”.

– Att flytta ut vargar från Sverige till den större metapopulationen i öster från vilken de sägs härstamma, förutsätter intresse från antingen Finland eller Ryssland. Min bedömning är att något sådant inte finns. Varken ur ett politiskt eller biologiskt perspektiv. Vargstammen i Finland är inte fragmentiserad likt den svenska utan har ett naturligt utbyte med Ryssland via Karelen, säger Jesper Jönsson.

• Under Försvåra upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus i domen redogörs för det juridiska utgångsläget för GYBS och vilket antal vargar såväl miljöorganisationerna som Naturvårdsverket anser vara lämpliga och vilken migrationsfrekvens som sägs krävas för att genetisk variation ska bibehållas.

– Den modell Naturvårdsverket och anförande miljöorganisationer utgår från (Ryman, Laikre) grundar sig i en felaktig hypotes om en population där graden av inavel är noll. För att bibehålla detta tillstånd vid olika numerär krävs en invandring som har lite att göra med verkligheten.

– Det egentliga läget är att de frilevande vargarna i Sverige endast kräver en invandrare per generation (fem år) för att bibehålla den genetiska variationen. Detta har påvisats av professors i skogsgenetik, Dag Lindgren vid flera tillfällen och Naturvårdsverket har vid enskilda möten bekräftat att den modell de använder inte går att applicera på nuvarande vargpopulation.

• Under Försvåra upprätthållandet av gynnsam bevarandestatus i domen står ”… det förekommer en skillnad i rapportens beräkningar att avliva båda alfadjuren i fem–tio revir …”.

– Rapporten beskriver två scenarier. I det ena skjuts fem hela revir bort och i det andra tio revir. Att bara alfadjuren skulle skjutas står inte någonstans i rapporten.

• Under rubriken Under strängt kontrollerade förhållanden, selektivt och i begränsad omfattning i domen står ”… generaladvokatens uttalande i mål C-508/08 samt fågeldirektivets praxis och fastställt att en (en) procent av den totala dödligheten utgör ett tak för undantaget från förbudet att jaga.”

– Det är ett biologiskt misstag att jämföra fåglar med däggdjur och särskilt då varg. Vargens reproduktionskraft är med svenska förhållanden god och man har konstaterat att i snitt fyra vargungar överlevt vid inventeringsperiodens genomförande. Detta kan jämföras med en kungsörn som kanske får en–två ungar vars mortalitet i unga år är långt högre än för vargen. Argumentet haltar betänkligt, anser Jesper Jönsson i sitt överklagande.

• Under rubriken Under strängt kontrollerade förhållanden, selektivt och i begränsad omfattning i domen står ”… krävs enligt förvaltningsrätten att en noggrann inventering av vargstammen görs och att det alfadjur som skall fällas märks innan jakten för att säkerställa att just alfadjuret fälls.”

– Att först söva ett djur genom att skjuta med bedövningspil från helikopter för att sedan märka det inför kommande jakt framstår som en obegriplig handling. Det vore som att först pumpa upp ett däck till rätt tryck för att sedan släppa ut luften bara för att pumpa upp det igen. Argumentet faller såväl etiskt som praktiskt. Vidare görs antagandet att jakten på vargen har ett egenvärde vilket den inte kan sägas ha då köttet inte är tjänligt som föda och skinnet inte tilldelas skytten. Vargjakt är än så länge att betrakta som ett arbete. Argumentet saknar helt bäring.

• Under rubriken Under strängt kontrollerade förhållanden, selektivt och i begränsad omfattning i domen står ”Om jakten hade genomförts fullt ut 2012/2013 hade antalet fällda vargar uppgått till 5,9-7,0 procent av den totala vargpopulationen om 230-270 vargar enligt inventeringen 2011/2012.”

– Här och i samtliga föregående skrivningar där fördelningen mellan skjutna levande vargar beskrivs gör felet att föryngringar under året inte adderas till antalet. I ovanstående fall, vintern 2012/2013 konstaterades 33 föryngringar. Detta innebär 33×4=132 överlevande vargungar vilket betyder att det korrekta intervallet var 363-402 individer. 16 fällda vargar motsvarar således 3,9-4,4 procent. Det är en minskning av ovan beskrivet intervall med mer än 30 procent. Argumentet att villkoret om att ”i begränsad omfattning inte skulle vara uppfyllt ” bör således omprövas, konstaterar Jesper Jönsson.