Genom att använda sig av ett stort material över fällda älgar som jägare i Jämtland samlat in i Jägareförbundets regi, kunde viltforskare vid SLU påvisa att den ovanligt torra sommaren 1992 hade stor negativ inverkan på älgen.

Inte bara genom att kalvarna vägde mindre, utan också genom att reproduktionen minskade avsevärt året därpå (något som går att läsa mer om här, där också forskningsartikeln om hur torkan påverkar älgen kan laddas hem, Sv Jakt nr 9/-94).

Mindre näring

Kalvarna som sköts under hösten 1992 vägde i snitt 10–15 kilo mindre än de övriga åren som insamlingen omfattade, det vill säga 1990–1993. Sommaren hade varit varm och torr med en extrem värmebölja som inleddes i maj och som inte gav vika förrän till midsommar.

Forskarna kom fram till att den för älgen dåliga sommaren berodde på födans kvalitet. Undersökningar av näringshalten i älgfödan gjorda vid Grimsö viltforskningsstation visade att 1992 var den sommar då björkarna sammantaget innehöll minst näring till älgen.

Man fann att tillgången på föda med det som omnämns ”godkänd proteinhalt” i björk var cirka sex veckor kortare under 1992 jämfört med 1990.

”En tidig proteintopp bör vara positiv för de sista mycket viktiga veckorna av fosterutvecklingen hos dräktiga älgkor” skriver forskarna Håkan Sand, Göran Cederlund och Åke Pehrson i artikeln.

Kompenseras en del

De funderar också över hur den lägre proteinhalten påverkat kornas mjölkproduktion och därmed kalvarnas tillväxt deras första levnadsveckor.

Ytterligare en fråga som tas upp är om kalvarna som ettåringar kan kompensera för den dåliga start de fick den varma sommaren 1992.

Till viss del, kanske, eftersom Jämtlandsmaterialet visar att fjolingarna som fälldes hösten 1993 visserligen vägde mindre än annars, men att skillnaden inte var så stor. I medeltal sex kilo för tjurar och fyra kilo för kvigor.